torsdag 17 oktober 2013

Blöta tassar

Nej, idag tycker inte Belle att det är läge för långpromenader - det har regnat oavbrutet sedan i natt och därtill hänger en envis dimma runt huset. Med andra ord är det inomhus-mys som gäller, och kisspromenaderna går mellan ytterdörrstrappan och närmaste träd där man kan uträtta sina behov utan att bli blöt över ryggen. Blöta tassar går dock inte att undvika, vilket Belle verkligen beklagar - hela hennes ansiktsuttryck speglar vad hon tycker om vätan i gräset.

En liten bilresa har det dock blivit, för gammelmatte skulle på sjukgymnastik i Gullspång (där vårdcentrum ligger) och efter det bli vaccinerad mot influensa och lunginflammation. Under tiden satt Belle och jag i bilen - jag försökte förstås erbjuda henne en promenad, men så fort jag hade fått ut henne ur bilen hoppade hon bakom ryggen på mig in igen och markerade demonstrativt att det var trevligast "inomhus". Så vi fick lyssna på radio istället.

Nu ligger hon och vaktar ugnen, där jag som bäst gräddar varma mackor till middagsmat åt gammelmatte och mig. Belle och katterna skall få lite kokt lax senare i kväll, har jag tänkt...

onsdag 16 oktober 2013

In i trôllaskoga igen...

Idag återvände Belle och jag till trollskogen och den här gången tog vi gammelmatte med oss. Hon kan också behöva lite motion! Fast hon höll sig mest på stigarna och gick inte direkt ut i skogen, som Belle och jag...

Gammelmatte och Belle är redo för äventyr!

... fast in i själva skogen gick bara Belle och jag

Så här mjuk och "slät" är marken

Fast i skogens djup lurar märkliga väsen... är det
ett vildsvin med horn eller en antediluviansk drake?!?

Vissa skogsväsen är mer söta än skrämmande

Givetvis höll jag utkik efter svamp också. Belle har fortfarande lite för bråttom för att verkligen ägna sig åt svampsök, men när hon fått gå kurs hos Sigge Svamphund nästa år blir hon säkert betydligt mer koncentrerad på uppgiften.

Förmodligen ingen matsvamp...

... vilket var retsamt, eftersom det uppifrån
såg ut som kantareller!

Vissa svampar är väldigt vackert mönstrade... (ovanifrån)

... även om de troligen inte är ätliga (från sidan)

Men faktum är att det BLEV svamp plockad idag - dock inte i skogen, utan i gräsmattan precis utanför vårdcentrum! Där växte nämligen flera stora, fina fjälliga bläcksvampar som jag tog med hem så att gammelmatte kunde göra svampomelett åt oss och Belle. Jättegott!

Så nu är vi mätta och belåtna allihop, och Belle kan koppla av efter en ordentlig skogs-promenad... medan matte - till katternas fasa! - dammsuger golven inför morgondagens hembesök av kommunens biståndbedömare. Hon skall klura tillsammans med oss på vad gammelmatte kan behöva för hjälp efter sin stroke, och eftersom jag inte vill att hon föreslår hemtjänststädning försöker jag städa lite grand idag. Jag har i.o.f.s. inget direkt emot hemtjänst, men man blir så bunden av deras tider och än så länge behöver jag inte den typen av hjälp för att kunna finnas till hands för mamma. Bättre då att andra, som verkligen behöver hjälpen, får de tiderna!

Ladyn Belle vilar i soffan

tisdag 15 oktober 2013

Var man än sätter tassarna

Ibland behöver man inte ens lämna trädgården för att hitta svamp. Det här fotot är taget mindre än två meter från nedanför min yttertrappa:

Vad det är för sort, vet jag förstås inte! Något slags skivling?

När Belle och jag gjorde dagens långpromenad fann vi ännu en skog full med "svamp-valpar". Jag älskar att bo så här, där man inte behöver ta sig långt hemifrån för att hitta en ny skog att vandra i... denna gång valde jag att parkera vid elljusspåret i Gullspång, som löper genom en oerhört vacker gran- och tallskog med en salsliknande mark täckt av tjock, grönskimrande mossa. Tyvärr hade jag glömt kameran hemma, men vi skall definitivt återvända - skogen är så slät att t.o.m gammelmatte kan promenera där med sin rollator. Lätt att parkera i närheten är det också, och mitt i alltsammans ligger ett stort, fint väderskydd med bänkar under tak samt en stor grillplats där det t.o.m. finns en stapel med ved att ta av. Platsen sköts av Friluftsfrämjandet, som skall ha all heder av hur fint det är ordnat!

Innan vi åkte hem, besökte jag biblioteket som hastigast och hittade en svampbok som jag blev förtjust i. Den heter "Pelle Holmbergs nya svampbok - svampguide med recept, tips och råd" och är alldeles nyutgiven... tror faktiskt att jag skall investera i den, om den inte är för dyr, för den är lätt att förstå även för en novis som jag.

måndag 14 oktober 2013

En skog full av svamp

Ihopväxt med Gullspångs samhälle ligger Skagersvik, som heter så just för att det ligger vid en vik av sjön Skagern. Därifrån går en fin grusväg förbi Ribbingsfors herrgård och golfklubb vidare till Delebäcks by och därifrån mot Kroppfjälls säteri... och någonstans mellan Delebäck och Kroppfjäll hittade vi en liten avtagsväg omgiven av "trollskog", som Belle och jag beslöt oss för att ta en närmare titt på. Där växer en mycket gammal gran-skog och marken är täckt av tjock mossa - och överallt myllrade det av "svampvalpar" som Sigge kallar de svampar som inte hunnit växa till plockbar storlek än. Fråga mig inte vilken sort det var, för jag kan inte ens vad vuxna svampar heter! Men jag tänkte förstås på Sigge och hans matte, som dag efter dag beklagar sig över hur dåligt det är med svamp i deras hemmaskogar... här finns det tydligen hur mycket som helst, eller kommer i alla fall att finnas om en eller två veckor när de fått växa till sig.

Att fotografera så små svampar som 1/2 - 1 cm i diameter klarar inte jag. Däremot tog jag bilder av lite större svampar som jag hittade (och som jag inte heller kan namnen på):

För mig okänd sort - fanns dock gott om dem

Här växte det ordentligt på en stubbe

Månntro detta är en svart trumpetsvamp?

På väg tillbaka till bilen

Eftersom gammelmatte väntade i bilen, ville vi inte stanna alltför länge i skogen utan letade oss efter någon halvtimme tillbaka till där vi hade parkerat. Det är också en konst - att hitta tillbaka! Egentligen borde jag ha kompass med mig... som gammal orienterare (tävlade på SM- och NM-nivå i min ungdom) vet jag hur lätt man kan villa bort sig, även om jag förstås också vet hur man orienterar sig efter solen m.m... och en annan sak jag tänkte på, sedan jag återvänt till bilen, var att jag för första gången i mitt liv kunde ha behövt en GPS! För tänk om alla de där "svampvalparna" växer upp till delikatesser?!?

Hur som helst fortsatte vi vår biltur mot Kroppfjäll, och strax innan själva säteriet fann jag mig tvungen att stanna till vid ett hjorthägn för att glädja Belle med åsynen av dessa god-bitar:

Vinthunden är ju en jakthund, och Belle blev omåttligt intresserad av "bytet" på andra sidan stängslet... men dit kom hon inte, och innan hon fick för sig att hoppa ur bilen fort-satte vi färden mot Häljatorp och Bjärke, där vi "klev på" väg 200 hemåt. Då började Belle bli trött och rullade ihop sig i gammelmattes knä för att sova resten av vägen.

söndag 13 oktober 2013

Monster i badrummet!

Igår kväll hade jag ett långt och mycket engagerande telefonsamtal med Belles matte. Hon läste bl.a. upp de omdömen som Belle fått i utställningar och jag kunde inte låta bli att känna mig alldeles väldigt stolt över "min" vackra flicka! Några fler utställningar lär det dock inte bli - inte för att jag inte tror att Belle skulle få fler fina omdömen och kanske någon rosett, utan för att hennes matte berättade hur tråkiga Belle tycker att utställningar är. "Hon tycker inte om att gå långsamt"... nej, det vet jag minsann! *skrattar* Belle är mycket medveten om att hon är vinthund och skapt för snabbhet, så att gå fint bredvid sin förare i en ring är nog definitivt inte hennes grej. Däremot tror jag att agility kan vara det, för där går det undan! Lyckligtvis är det också mest hunden som springer...

Belles matte lovade mig förresten lite böcker om hundar och hundträning, vilket jag ser väldigt mycket fram emot! Jag lånar vad jag kan komma över på biblioteken här i norra Skaraborg, men den sortens böcker jag verkligen behöver är ju sådana man måste kunna återkomma till om och om igen... så att få egna är jättebra.

Och nu till nattens äventyr!

Igår kväll la vår hydroforpump av. Vi försökte ge hydroforen "konstgjord andning" två gånger under kvällen genom att fylla den med luft manuellt (för det har jag en liten bärbar kompressor som är alldeles utmärkt), men det höll bara korta stunder. Och när pumpen inte vill, finns det inget vatten att tillgå... vilket också innebär att man inte kan spola i toaletten. Vi kom alltså överens om att inte spola under natten - men tror någon att jag lyckades komma ihåg det, när jag halvsovande gjorde ett nattligt besök i badrummet? Varpå toaletten började väsa och fräsa ilsket när den förgäves försökte fylla tanken.

Belle fick spelet totalt! Under en lång stund sprang hon mellan badrummet och mig, satt ibland darrande i min famn och stod ibland i hallen och morrade. Emellanåt kröp hon också in under sängen, upprört morrande. Det tog säkert en halvtimme att lugna ner henne sedan toaletten äntligen slutat väsnas... hon litade väl helt enkelt inte på att det där otrevliga monstret som grälade ute i badrummet hade försvunnit. Lilla gumman... jag försökte förklara vad som hände där ute och att det inte fanns någon fiende att morra åt, och så småningom slappnade hon av, kröp tillbaka in under täcket (där hon legat och sovit när jag gick ut till badrummet) och somnade ihoprullad mellan mina ben. Sedan drömde hon tydligen om det som hänt, för hon sprattlade och voffade mer än vanligt i sömnen...

Idag kom en god vän, som är elektriker, och hjälpte oss att tillfälligt laga pumpen. Han älskar djur, men hade bråttom och ägnade väl inte Belle tillräckligt med uppmärksamhet... eller så var det det att han var man? Belle umgås ju mest med damer dagligdags. Hur som helst, när vi kom upp igen från källaren satt Belle i famnen på gammelmatte och vägrade röra på sig förrän vår gode vän hade gått - hon surade kanske för att han inte föredrog henne framför den otrevliga källaren? :)

lördag 12 oktober 2013

Liv och död

Idag är vädret ljuvligt med sol från en blå himmel, och att gå i skogen med Belle är som vanligt ett äventyr. Hon studsar och far, nosar överallt, vänder sig ibland om för att kolla med mig vilken väg vi skall gå... och far sedan iväg i full fart igen *pustar*. Och efter hänger jag i kopplet, försöker låta bli att trampa fel och tänker att "ja, det här är i alla fall bra motion" medan jag försöker få Belle att lugna ner sig. Inte för att jag vill hindra eller störa henne i upptäcktsfärdens spänning, utan för att det vore kul att hinna se något av det vi passerar... svamp, till exempel.

Det är inte så mörkt som det ser ut...
kameran är bara lite ljussvag

Idag var det inte många svampar i skogen - eller åtminstone var det inte många vi såg, men det kan ju bero på att marken är översållad av löv i alla möjliga färger. För ett ovant "öga" kan det vara knepigt att hitta svamp i den miljön... fast några hittade vi, trots allt, även om det mest var tickor.

En liten... ja, är det en skivling av något slag?

Så här såg den ut uppifrån

Små ljusa svampar... notera Belles tass till vänster!

Samma svampar, annan vinkel

Med tanke på var den sitter... kan det vara en björkticka?

Högre upp på samma stam satt den här... samma sort?
Tänk, så totalt plan den är undertill!

Ytterligare en, som växte alldeles över marknivå

Så fann vi något sorgligt - en nydöd grävling låg fridfullt och till synes orörd i en liten sänka. Den kan inte ha legat där länge, för jag såg inte till några tecken på förruttnelse eller insekter... vila i frid, lille vän!

Väl inne igen fann jag snart två fästingar krypande - på mig själv. Belle hade klarat sig, den lilla lyckosten! Så sommaren kanske inte är riktigt över än? Eller så är fästingarna ovanligt frosttåliga, de små rackarna...

söndag 6 oktober 2013

Bara genom att finnas

Hunden har en alldeles särskild uppgift här på jorden, tror jag - den lär oss vad glädje är! Och eftersom vi nästan ständigt rör oss i miljöer där vi möter gamla, sjuka och skadade människor, får Belle möjligheten - och tar chansen! - att glädja många, många människor praktiskt taget varje dag.

Som jag har nämnt tidigare finns det i Gullspång ett äldreboende som heter Amnegården. Där är både katter och hundar välkomna, så Belle följer alltid med in och förgyller dagen med att visa alla sorters människor samma översvallande vänlighet - hon låter sig alltid klappas, sitter gärna i knä, försöker komma åt att pussa envar som kommer tillräckligt nära och får bara genom sin existens ansikten att lysa upp av lycka och glädje. Strate-giskt placerat precis där alla passerar - oavsett om de skall till serviceboendet, vårdavdel-ningarna, fotvården, dagvården, arbetsterapin, lunchrestaurangen, vårdcentralen, sjuk-gymnastiken o.s.v. - ligger ett café som drivs av "människor med särskilda behov" (som det heter i officiella sammanhang), och där kan man sitta i timmar och prata med folk medan Belle samlar alltfler i sin spontana fanclub. Och skänker ljus i människors hjärtan. Hon gör så ofattbart mycket för dessa människor bara genom att vara där! Och likadant är det när vi besöker Kärnsjukhuset i Skövde - medan en av oss mattar (oftast gammel-matte) är inne på något vårdbesök, sitter den andra tillsammans med Belle utanför entrén och bara finns där, ifall någon vill prata och/eller gosa hund. Belle visar alla samma entusiastiska intresse och otaliga är de berättelser om människoöden, med eller utan hund, som vi fått dela med sådana som egentligen bara skulle passera oss... att få upp-leva det är magiskt, och jag är mycket stolt över Belle som så självklart tassar rakt in i alla dessa hjärtan.

När vi nu senast besökte Amnegården och kom in i caféet, sken en gammal man upp och vinkade åt oss. Han hade gjort leverpastejsmörgåsar hemma och tagit med i en påse ifall Belle skulle komma! Belle blev själaglad över de goda smörgåsarna, och mannen riktigt strålade av lycka där han satt och matade henne...