Long time no see

Jag är verkligen ledsen att jag varit så dålig på att blogga åt Belle... tiden har inte velat räcka till, och jag/vi har prioriterat andra saker framför att sitta vid datorn. En bidragande orsak är hettan och torkan - vi har inte haft en droppe regn på flera veckor och vid det här laget känner vi oss rätt urlakade, både människor och djur.

Belles sommarlov rullar dock på - hon skall inte bli lidande för att sommarmatte är trött i både kropp och huvud! Och sedan jag skrev sist, har vi gjort flera roliga saker som jag hoppas ger henne både upplevelser, rörelsefrihet och tankemöda.

Fredagen den 12 juli var Belles matte Michelle, hennes kompis Suvi och hela hund-gänget här på besök. Oj, så många vovvar på en och samma gång! Och med alla dessa sötnosar - fem italienare och en sheltie - besökte vi Riddarveckan för att även Michelle och Suvi skulle få chansen att uppleva den. Bilder hittar ni här! Vi hade också en mysig picknick och middag hemma i trädgården med hela gänget och avrundade kvällen med bus i hundhagen i Kristinehamn, dit också Suvis kompis Anna kom med sina två fina pinschrar. En härlig dag!

Sedan dess har vi gjort utflykter till bl.a. undersköna Billingen, den gamla staden Skara med sin speciella domkyrka och naturparadiset Kinnekulle samt än en gång ätit glass vid Falkängens gammaldags café, denna gång i sällskap av vår goda vän Ingrid. En hel dag ägnade vi åt att semestra Vättern runt (givetvis med många stopp på vägen, eftersom det var varmt) med ett flera timmar långt besök hos min bror i Ödeshög och senare en sen middag i solnedgångsfagra Jönköping. Andra dagar har Belle hjälpt mig i trädgården, där hon bl.a. haft mycket roligt åt att lekslåss med trimmern (var inte oroliga, givetvis kommer hon inte åt den farliga delen av den!) och dra omkring pinnar.

♪♫ De ska va gött å leva ♫♪

I morgon bär det av på nya äventyr: vi skall representera djurhemmet under den stora och mycket välbesökta Teknikdagen i Rudskoga (södra Värmland) och om Belle är på humör för det, skall hon få hjälpa till genom att bli klappad av den som kan tänka sig att skänka en slant till djurhemmets verksamhet. Gammelmatte och jag skall, tillsammans med flera andra frivilliga från djurskyddet, ha ett lotteri, sälja lite saker (kattleksaker, vykort m.m.) samt förstås informera om djurrätts- och djuromsorgsfrågor, och du är givetvis hjärtligt välkommen!

Är Belle stor eller liten?

De flesta som möter Belle, tycker att hon är väldigt liten - eller, som de säger, "hon har ett behändigt format". Ändå vet jag att utställningsdomarna i år anser att Belle är för stor för idealet. Den italienska vinthunden skall, enligt dem, vara mindre än vad hon är. Frågan är förstås vad man jämför med, när man avgör om hon är stor eller liten...

En sådan här bild kan vara vilseledande, eftersom det finns två målburar på fotot - ett fotbollsmål och ett innebandymål. I jämförelse med det lilla målet ser Belle riktigt stor ut!

Men så kan man vända på det, och visa henne så här istället:

Hon är liten nog att rymmas i en av katternas favoritkartonger - som egentligen är mer i "deras storlek" än en hunds, om ni förstår vad jag menar. Och hon är liten nog att kunna klämma sig ner mellan gammelmatte och fåtöljens armstöd:

De flesta som inte har sett en italiensk vinthund tidigare, tror att Belle är en whippet- eller rentav greyhoundvalp. De göra stora ögon när de förstår att hon är vuxen och t.o.m. fött sex valpar (var hon nu hade dem, så smal som hon är... men jag undrar ju förstås också var hon lägger all mat hon äter). Jämförd med våra katter, särskilt rexarna, är hon dock stor - ungefär dubbla storleken, skulle jag tro (även om hon väger mindre än de flesta av våra husisar). Det ser man när Belle och Imma ligger tillsammans och sover:

Ja, vad tycker ni - är Belle stor eller liten?

Kloklippning

Jag är så stolt - idag har jag lyckats klippa klorna på Belle! Länge tvekade jag och tänkte att jag skulle vänta till Kristina på djurhemmet kommer tillbaka från sin semester eller be veterinären om hjälp, eftersom jag är orolig för att klippa i svarta klor där man inte ser pulpan... men så råkade Belle riva mig i ansiktet idag när hon blev ivrig, och då tog jag fram klotången och lyfte upp henne i knäet. Samt upptäckte att man visst ser pulpan i hennes klor! De är mörka, men halvgenomskinliga, och pulpan syns som ett svart streck inuti. Så jag klippte raskt alla klorna med Belle i famnen, och efteråt fick hon godis för att hon satt still hela tiden.

Fr.o.m. idag har vi en gäst i huset, och Belle är glad för det betyder ännu en tvåbening att leka och gosa med. Det som fascinerar mig är att just den här gästen var för mindre än två år sedan hundrädd... men sedan fick hon träna bort sin rädsla på min systers hundar (retrivrar) och förra sommaren träffade hon Belle och hennes sex valpar, och nu har hon gärna Belle i famnen. Tänk, så bra det kan bli!

Gästen anlände med tåg till Kristinehamn vid lunchtid idag och Belle och jag var där för att hämta henne. Sedan tog vi vägen om den fina hundgården, eftersom vår gäst ville se Belle springa så där som bara vinthundar kan... men tror ni att Belle sprang? Icke! Så fort hon fick av sig kopplet och halsbandet vandrade hon iväg en meter bort till staketet och ställde sig att tugga gräs *suckar*. Så vi försökte slänga pinnar åt henne att hämta, och jodå, hon sprang efter pinnarna... men inte en enda tog hon med sig tillbaka. Får nog öva lite på det där med apport med henne...

Hova Riddarvecka

Första hela veckan i juli varje år hålls det Riddarvecka i Hova med tornerspel, parader, medeltidsmarknad, gycklare, musik, sång och en massa aktiviteter för både stora och små. Det här är ett evenemang som drar till sig folk från när och fjärran, och många av köpmännen/kvinnorna på marknaden kommer från andra länder. Det säljs allt från godis till mat, hantverk, rustningar och vapen (givetvis medeltidskopior), medeltidskläder o.s.v. och så serveras medeltidsmat på flera olika ställen - bl.a. i den stora ladan mitt inne i marknadsområdet, som under riddarveckan kallas Magnus Ladulås Lada.

Och eftersom gammelmatte, Belle och jag anlände vid 14-tiden, lagom lunchdags för oss, var det dit vi styrde stegen allra först! Vi hade sparat pengar just för det här tillfället...

Belle och gammelmatte väntar på maten

Serverat: Jungfru Marias kryddiga kålsoppa och
grillat vildsvin (den berömda Galne Galten)

Belle fick, utöver blötmat och köttbitar,
ett kraftigt ben att gnaga på

Så här såg serveringen ut...

... och här lagades maten! (Vi satt precis intill)

När vi alla tre var ordentligt mätta, började vi promenera genom marknaden - som är rätt stor, så det tog ett bra tag. Fullt med folk var det också, himlen var klarblå och solen riktigt brände rakt ovanifrån... puh! Så vi fick stanna flera gånger för att söka upp skugga, vila och dricka vatten. Det gav en också chansen att beundra alla vackra dräkter, som folk bar... medeltiden var en färgstark och fantasirik period! Och barnen hade roligt - låtsas-fäktade med träsvärd, blev dubbade till riddare eller krönta till prinsessor, deltog i gycklar-spel och spännande dramer...

Belle vilar och tittar på barnens lek

Ännu en paus... värmen är nästan påfrestande

Något man aldrig kan få med på bild är dofterna... luften är tung av grilldofter, kryddor, smideseldar, läder och annat som hör till en riktig medeltidsmarknad. Folkmyllret, musiken, sången och sorlet går inte heller att fånga annat än i minnet. Fast vaktstyrkans taktfasta trummande när de gick fram och åter genom området för att hålla ordning kunde Belle vara utan - då fick vi gå undan till de hade passerat. Istället passade vi på att rasta, och Belle som är en väluppfostrad dam uträttade sina behov på gräsmattan bakom de uppställda toaletterna *skrattar*.

En sak som gladde sommarmatte oändligt mycket mer än Belle var mötet med rysk-ortodoxa nunnor, som sålde hantverk och ikoner för att samla in pengar till handikappade barn hemma i Minsk med omnejd!

Två unga nunnor från Vitryssland

Här blev jag kvar länge, till Belles irritation (hon gillar inte att stå still), och tack vare att en av nunnorna pratade engelska kunde vi samtala en lång stund om våra respektive kloster och deras verksamheter samt vilka helgon/änglar vi anbefallt oss åt (och varför). Till sist måste vi förstås slita oss från varandra, men vi växlade e-postadresser och hoppas kunna fortsätta samtala via Internet - det skulle vara så roligt!

Nå, jag tror att Belle förlät mig när vi kom tillbaka till bilen och jag bjöd både gammelmatte och henne på glass...

Dödat krokodil

Som jag har funderat kring förut, beter sig Belle ofta precis som mina katter brukar göra... troligen försöker hon anpassa sig till flocken, och i den här flocken dominerar ju katterna över både hund och mattar! *skrattar* Så när jag fann henne sittande i en av katternas lek-kartonger, blev jag inte det minsta förvånad:

Nej, ta inte bild på mig nu - de kan ju tro att
det är jag som har förstört blomman!

Var inte orolig, Belle - jag vet att det inte var du!

Att få leka med katterna har hon inte lyckats med än, tyvärr... jo, Imma lekte en superkort stund med henne för några dagar sedan och Philemon försökte men blev rädd när Belle med ett glatt (och ganska högt) "voff" nappade på inviten... så när hon vill leka, får hon göra det på egen tass. Inte för att det är så dumt, det heller!

En av favoritleksakerna är en mjukis-krokodil, som sommarmatte köpte på en loppis för att den var så söt. Det är inte utan att Belle själv ser lite grand ut som en krokodil när hon leker som värst...

Jag svär på att hon ler nöjt på sista bilden...

Just nu håller hon dock gammelmatte sällskap ute i trädgården. Vi skulle egentligen ha varit på en s.k. bloggträff i Ljungsbro idag och umgåtts med andra mattar och hussar till bloggande katter och hundar, men tyvärr har gammelmatte fått vätska i benen och då får hon inte åka bil längre sträckor eftersom hon inte får ha fötterna neråt. Så nu sitter hon istället ute i trädgården och gonar sig i solen, har fötterna på en puff och broderar... och Belle strosar omkring eller ligger och solar. Vädret är ljuvligt somrigt, så de lär bli där ute ett tag! Åtminstone till jag ropar att middagen är klar...

Sveriges reservhuvudstad

Idag var det dags att röra på sig igen, tyckte vi... så Belle, gammelmatte och jag hoppade in i bilen och körde iväg för att turista lite grand till. Den här gången for vi österut... så långt österut vi kan komma (om vi kör ganska rakt och inte fuskar genom att svänga norr- eller söderut) innan vi stöter på vatten. Kan ni gissa vilket vatten?

Palmerna vajade i den varma vinden...

... och vi kunde äta vår lunch precis intill sandstranden

Belle försökte jaga fåglar, en av hennes hobbies...
(pilen visar var fågeln, en and, var)

... samt sola sig ännu svartare än hon redan är

Lät ni er luras av palmerna? *fnissar* Faktum är att det växer flera stycken i gigantiska krukor vid strandpromenaden i Sveriges reservhuvudstad: Karlsborg. Och vattnet ifråga är Vättern!

Karlsborg är en fin liten stad, vackert belägen vid Vätterns västra strand och fylld med fina gamla trähus med snickarglädje och fantastiska små trädgårdar. Där ligger också fästningen, som är en hel liten stad innanför stadiga barriärer i form av vallar och murar, och det är dit man flyttar bl.a. kungafamiljen och regeringen i händelse av krig. Det är därför Karlsborg kallas Sveriges reservhuvudstad.

OBS! Bilden är lånad av Riksantikvarieämbetet

Vi började vårt besök här med att köpa pizza (Belle fick blötmat) och äta lunch nere vid stranden. Många, både barn och vuxna, badade i det grunda vattnet eller njöt av det fina vädret på sandstranden, och när Belle och jag hade ätit färdigt tog vi en promenad till ett stycke av stranden där hundar fick bada... men Belle ville bara doppa tassarna, så var hon uppe på land igen innan jag hann få fram kameran, ens. Hmmm, inte visste jag att hon var en sådan badkruka?

När vi tröttnat på sol och badliv, åkte vi in i fästningen - jajamensan, vi har handikapp-tillstånd, så vi fick köra ända in - och besökte Garnisonskyrkan, där det hänger en jätte-stor ljuskrona gjord av bajonetter och kedjor mitt i kyrksalen. Jag hade hört att den skulle vara rätt gräslig, men tyckte den var vacker!

Från fästningen fortsatte vi till Mölltorp, som ligger alldeles utanför Karlsborg, där vi hälsade på goda vänner. Där blev vi kvar länge och fick bl.a. träffa Kasper, en hund som räddats från ett vanvårdshem och nu rehabiliteras till ett harmoniskt hundliv...

Söt trasselsudd tittar upp mot kameran

Kasper räcker vacker tass och vill ha mer godis av gammelmatte

Belle och jag passade också på att ta en promenad i skogsbacken mitt emot våra vänners hus, och det var mycket trevligt... jag har alltid älskat doften av varma tallbarr på marken!

När vi slutligen lyckades slita oss från det trevliga sällskapet hade det börjat mörkna, så vi bilade till Tibro där vi köpte varsin jättegod, matig sallad (Belle fick blötmat) till middag, och sedan vi ätit fortsatte vi hem via Skövde. Väl hemma blev det en kort avkissning för Belles del i trädgården och sedan in, för nu var både mattar och hund väldigt trötta... gissa om vi kommer att sova gott i natt!

Trädgårdsrace

O, jag hoppas verkligen att Belles matte förlåter mig för att jag tog risken och släppte loss lillvoffsan på fria tassar i trädgården idag! Hon for iväg som en raket och försvann i en blink runt huset, men kom lika fort tillbaka igen och hoppade lyckligt upp mot mig som hon brukar. Sedan var hon så nöjd med att vara kopplad till spårlinan, busa med pinnar och ligga och sola i gräset medan jag klippte klart den sista gräsmattan.

Så kan jag avslöja att jag har hittat en alldeles ny art i vår Örtagård. Tyvärr har jag inte lyckats få den på bild än, men växtplatsen är mycket tydlig... återkommer så snart jag vet mer om denna märkliga varelse, det lovar jag.