Åsle Tå och ettårsdagsfirande

Igår blev det inget bloggat, eftersom vi var ute och turistade igen. Belle följde nämligen med gammelmatte, vår goda vän Ingrid och mig till radbyn Åsle Tå utanför Falköping - Sveriges största samling backstugor, som alla står kvar precis där de byggdes och har bevarats intakta för att visa hur fattigt folk levde under 1700- och 1800-talen... ja, många av stugorna var bebodda långt in på 1900-talet! Idag ser vi på dessa små stugor ur ett lite romantiskt skimmer, men man får inte glömma bort hur iskalla de var om vintrarna, hur väggarna kryllade av löss och hur mössen sprang över golven... det var ett hårt liv de stackars människorna levde i backstugorna (ordet "tå" betyder i det här sammanhanget en by-allmänning, där de allra fattigaste tilläts bygga enkla stugor för att få tak över sina huvuden).

Belle väntar ivrigt på att få inleda rundvandringen

Belle gick förstås husesyn i alla stugorna

Varför vill du inte hälsa på mig, dockan?

Ladugård, sa du? Skojigt ställe!

Å, halm på golvet vill jag ha hemma också!

Nä, någon vagn behöver jag inte... jag tassar helst själv

Givetvis hade vi picknick också, och när Belle hade slukat sin egen blötmat fick hon smaka lite av sommarmattes äggmacka också - men teet fick tvåbeningarna ha ifred, Belle föredrog kallt vatten.

Allt som allt rymmer Åsle Tå ett tjugotal hus - små bostäder, visthusbodar, svinstior och verkstäder m.m. Så det tog ett par timmar att promenera längs hela gatan fram och tillbaka, och vi var ganska trötta när vi återvände till bilen. Belle somnade ganska snart under hemresan och vaknade inte förrän vi släppte av Ingrid i Gullspång... men när vi sedan kom hem till oss själva, räckte det med en snabb rastning och lite kvällsmat så somnade hon igen.

Idag har Belle mest legat och solat i trädgården medan sommarmatte har klippt alla gräsmattorna. Eller, rättare sagt, nästan alla - den sista orkade hon inte med, utan får ta hand om i morgon om vädret är bra.

Och så har vi förstås firat med godis och lite extra god mat att det idag är precis ett år sedan Belle födde sina valpar! Tänk, så fort tiden går... jag minns så väl när vi besökte Belle och hennes valpar i Västerås förra sommaren, och nu är de små sötnosarna redan året gamla *ler stort*...

Södra Råda

Även idag har Belle varit oss behjälplig med att ta hand om grenar, pinnar och kvistar i trädgården. Nu är vi nästan klara med att städa undan allt jag har rensat ur buskar och träd, och det börjar se så fint ut... får jag bara tillräckligt med uppehållsväder för att klippa gräset, kommer vi att ha rena paradiset omkring oss *glad*.

Mot kvällen kände vi oss lite rastlösa, så vi satte oss i bilen och körde bort till Södra Råda för att titta hur arbetet med återuppbyggandet av den gamla kyrkan går. Utgrävningen, restaureringen och uppbyggandet av kyrkan är ett projekt som vi har följt under alla år vi bott här, och nu har de kommit riktigt långt - faktiskt hade de taklagsfest för några veckor sedan, även om taket ifråga är provisoriskt. Om ni följer länken kan ni se både hur kyrkan har sett ut och hur de planerar det nya taket!

Kyrkporten är på plats

Man ser på virkets färg hur bygget fortskridit

Här ser man lite av hur taket skall se ut

Kyrkfönstret i koret är också klart

När vi körde vidare genom Södra Råda ut mot Degerforsvägen, mötte vi en hare som verkade riktigt orädd. Tyvärr hann jag inte få upp kameran medan den fortfarande var nära vägen, men med zoom blev det i alla fall en bild, om än suddig...

Tur att Belle satt i sin bur inne i bilen!

Väl hemma igen åt vi middag, och eftersom gammelmatte och jag grillade karré fick Belle ett stadigt ben att tugga på... som hon direkt tog med sig upp i min säng. Begriper inte varför hon alltid vill kalasa på sina "läbbiga" godsaker just där?!? Efteråt såg sängen ut som om ett mord hade begåtts där:

Gissa någon som tänker bädda om innan sängdags?

Nu är det snart läggdags för oss, för i morgon skall vi iväg och turista igen. Det finns mycket att uppleva här i Skaraborg!

Sommarjobbat lite

Idag åkte vi till Amnegården igen, gammelmatte, Belle och jag. Och precis som förra gången blev människor glada att träffa Belle, tog emot hennes glädje med öppna armar och tog chansen att gosa med denna mycket vänliga hund... och Belle trivdes, pussades och satt gärna i knäet på den som ville ta emot henne. Det känns att hon gör nytta, framför allt sprider hon glädje och den där slags villkorslösa kärleken som bara djur kan ge - och det väcker minnen hos de människor hon möter, som pratar om egna hundar de haft och tänker tillbaka på hundar de mött. Det har jag också läst om, att möten med djur kan öppna minnen som stängts till av demenssjukdomar och alzheimers syndrom... en glad hund i famnen kan t.o.m. få människor, som varit tysta under lång tid, att börja prala igen!

När vi nu ändå var där, passade vi på att äta lunch i restaurangen. Eller rättare, eftersom det inte får vara hundar i själva matsalen tog vi med oss mat ut till caféet och åt där. Belle ville ju också ha av de goda köttbullarna!

En annan sak som vi gjort idag, Belle och jag, var att åka till Kristinehamn för att uträtta ärenden - och då besökte vi givetvis också hundgården. Vädret var inte det bästa, men Belle fick åtminstone röra på sig en stund... och så vacker hon är när hon rör sig fritt! Jag hörde en gång en vän berätta hurdan skönhetsupplevelse det var att se en häst röra sig fritt - trava, galoppera... själv tycker jag att det är precis lika starkt att se en hund röra sig på det sättet, fri från alla band och styrningar.

Tyvärr har vi rätt mycket mygg här - det kanske jag har skrivit om tidigare. Och stackars Belle börjar få sådana myggbett att de inte bara känns i skinnet på henne, utan t.o.m. syns på håll:

Fläcken i hennes päls är alltså ingen fläck utan en myggbula! Stackars lilla gumman...

Resten av dagen har Belle hjälpt gammelmatte och mig i trädgården. På sistone har jag tagit bort döda grenar och kvistar från träd och buskar, och idag samlade vi ihop allting och körde upp det till trädgårdskomposten. Belle är mycket duktig på att hantera kvistar, hon drar och bär och tuggar dem till flis... *skrattar*

Mer på samma tema

Som sagt, Belle är nog lite förvirrad när det gäller detta att vara hund eller katt. Har jag nämnt att hon är ännu bättre än katterna på att ta insekter? Flugorna börjar bli eländigt många här i huset (vi bor ju på landet) och Belle praktiskt taget studsar kring väggarna för att ta dem. Ute är det främst myggen som skall akta sig för hennes snabba mun... men tyvärr lyckas hon inte hindra alla från att sticka henne, så hon har rätt många myggbett på ryggen just nu, stackars liten. Önskar att jag kunde hjälpa henne med det, men vet inte hur? Själv är jag ordentligt allergisk mot mygg och går på medicin mot dem så här års...

Apropå sjukdomar, så har den här dagen varit ett sorgligt typexempel på varför jag inte kan ha hund året runt. Natten har varit svår, med både allergiproblem och migrän, så jag har sovit bort stora delar av dagen idag... det är så det blir när någon av mina sjukdomar gör sig påmind. Särskilt migränen hindrar mig från att ta ut Belle på hennes välbehövliga rastningar och än mindre de längre promenaderna som vi både tycker så mycket om... så idag har jag varit en mycket tråkig sommarmatte, och Belles rastningar blivit mycket korta (ursäkta missbruket av ordet "mycket", men jag är fortfarande luddig i huvudet). Förhoppningsvis kan jag gottgöra henne i morgon istället!

Hund eller katt?

Belle är nog en liten smula personlighetskluven, tror jag. D.v.s. hon vet inte riktigt om hon är en hund eller en katt. När hon är tillsammans med andra hundar, beter hon sig som en hund... men här hemma imiterar hon katterna och tar sig upp i klätterträden eller på borden, använder sandlådorna och vill hellre ha kattmaten än sin egen hundmat. Just det där med sandlådorna är Philemon extra lömsk på idag, för jag hade bara precis hunnit göra ren hans låda då Belle kravlade sig in och började gräva frenetiskt i sanden. Utanför satt Philemon och blängde, och man riktigt såg hur han svor inombords - för det är ju faktiskt HANS låda, och han anser sig ha ensamrätt på den *skrattar*.

En god vän varnade mig välment och sa att man måste försäkra sig om att hundar inte äter kattsanden, eftersom den blir som cement i deras halsar och kan kväva dem till döds. Det gjorde mig orolig, eftersom jag ju inte precis har stenkoll på vad mina ungar gör hela tiden... men Belles matte gick in och lugnade mig med att Belle vet sedan valptassar att kattsand inte är god. Puh! Nu har jag ju lyckligtvis aldrig sett Belle äta något hon inte borde sätta i sig... annars är, om jag har förstått saken rätt, visst hundar kända för att äta det mesta, som sedan veterinärerna för dyra slantar får plocka ur magarna på dem. Hos den veterinär jag gick till med mina katter när vi bodde i Stockholm fanns en hel monter full med föremål som hittats i hundmagar, minns jag.

För den som aldrig sett en hund i en kattlåda förut, kan jag rekommendera bildbevisen i mina katters blogg: här hittar ni dem!

Bortsett från utgrävningarna i Philemons låda har Belle tagit det rätt lugnt idag. Vi har haft ösregn mest hela dagen, så rastningarna har fått ske under korta uppehåll i nederbörden - men, som sagt, Belle vet att det går bra att gå i lådorna, så hon är inte särskilt ivrig vid dörren sådana här dagar. Istället har hon varit med när jag har tvättat, städat och donat i köket, ungefär som katterna brukar göra. Dessutom har hon lekt med Philemon! Ja, faktiskt verkar Philemon äntligen ha förstått att hon vill leka och busade rätt ordentligt med henne... att det var lek såg jag på att han hade klorna indragna, om någon undrar. För den som inte är van vid katter kan det ju annars vara rätt svårt att se skillnad på kattlek och kattslagsmål - bortsett från att man HÖR när katterna är arga på varandra, förstås.

Hundkompisar

Idag har det varit regnigt och blåsigt ute - t.o.m. så pass att katterna inte ville vara i katt-gården (vilket inte vill säga lite). Stämningen var därför lite orolig här hemma på dagen idag - katterna smågrumsade med varandra och Belle, som inte tar några risker, tog sig för säkerhets skull upp på skrivbordet där jag satt vid datorn och uträttade administrativa ärenden (och jag hade inte hjärta att lyfta ner henne, fast regeln egentligen är att hundar inte skall vara på bord):

Här kommer katterna inte åt mig

Annars tror ju i allmänhet Belle att hon också är en katt, och hon försöker anpassa sig till flocken så gott hon kan:

Ja, vadå? Så här gör ju de andra!

Till sist bestämde jag mig för att ta Belle med mig på en biltur, så att katterna fick hållas själva här hemma tillsammans med gammelmatte. Vi åkte till djurhemmet i Kristinehamn, där Belle får gå lös i de utrymmen där inga katter går lösa... så hon var fullt lycklig medan jag gjorde mig lite nyttig genom att hjälpa till med burstädning m.m. Dessutom fångade jag in en rädd kisse, som inte vågade gå in genom kattluckan för att äta och dricka utan gömde sig i en av utegårdarna... det renderade mig en hel del rivsår (så nu har jag fem olika kompresser över diverse sår), men det viktigaste var ju att katten kom in. Tyvärr fann vi en annan katt död i samma utegård... den kom (tillsammans med 32 andra katter, varav många nyfödda kattungar) till djurhemmet från ett vanvårdshem nyligen och sorgligt nog vet man ju ingenting om vad sådana djur varit med om, om de bär på skador som inte syns, sjukdomar o.s.v. Jag tröstar mig med att katten fick dö i trygghet och kommer att vila på djurkyrkogården i Kristinehamn bland andra djur som tassat före honom över Regnbågsbron.

När det var dags att stänga för dagen, åkte vi som hade hundar med oss bort till den fina inhägnade hundgården och släppte lös vovvarna för en ordentligt lekstund. Där fanns redan två stora hundar och Belle blev inte alls förtjust utan sökte sig till mig... så jag fick bära omkring henne en stund medan hon vande sig vid de andra hundarnas närvaro. Sedan gick det bra att släppa ner henne! Så vi blev kvar där en stund, och jag var glad för just hundsällskap har jag annars inte lyckats ordna åt henne...

Dagens senare raststunder har blivit korta, för Belle är lika lite förtjust i vädret som katterna. I morgon hoppas vi dock kunna vara ute i trädgården och då kan hon gå "lös" i sin spårlina medan katterna får vara i kattgården. Och skulle vädret till äventyrs vara dåligt i morgon också, skall Belle få hjälpa mig i tvättstugan... det kan nog bli spännande, det också, för vad jag vet har hon inte kunnat vara med sin matte i tvättstugan där hemma. Man behöver ju inte åka iväg någonstans för att uppleva nya saker!

Midsommarafton

Varje midsommarafton besöker gammelmatte och jag Rudskoga hembygdsgård (eller Erk Orsa-gården som den egentligen heter), eftersom de har ett så trevligt, gammaldags firande för familjer i flera generationer. Man får vara med och klä stången, resa den och sedan dansa kring den i de traditionella danslekarna... och så finns där glass- och fika-servering m.m. till självkostnadspris. Allt kaffebröd bakas av hembygdsföreningens medlemmar, så det smakar förstås alltid jättegott!

I år fick alltså Belle uppleva en riktigt gammaldags midsommarafton, komplett med blå himmel, vajande svensk flagga och folkvimmel! Det enda negativa var att hon visade sig vara rädd för de mindre barnen... många ville klappa henne, men hon gömde sig antingen hos gammelmatte eller mig, den stackaren. Tänk, det hade jag faktiskt inte reflekterat över, att hon kunde vara barnrädd - vid Rudskoga vimlar det ju av barn på midsommar-aftonen! Så till sist fick vi be barnen att gå runt vår lilla picknickplats istället för att komma fram för att "gosa hund".

I övrigt blev firandet mycket lyckat! Här är ett urval foton tagna vid Erk Orsas:

Vi kom tidigt och fick en bra plats

Medan vi väntade på att stången skulle kläs, åt vi glass

Många, både barn och vuxna, bar kransar i håret

Äntligen är stången rest och dansen kan börja

Belle tog sig en lunchpaus i folkvimlet

Gammelmatte och Belle pratar medan dansen pågår

Damerna passar på att vila en stund

Belle söker skydd undan barnen i sommarmattes famn

När dansen var över, fikat urdrucket och gästboken iskriven, bestämde vi oss för att packa ihop vår picknick och ta en biltur runt bygden innan vi åkte hem. Rundan blev något längre än vi tänkt oss... men det hade den fördelen att vi på hemvägen kom till Gullspångs Brukshundsklubb och kunde släppa loss Belle i den inhängnade hagen. Tyvärr har ingen klippt gräset i hagen, så den är numera en ganska tätbevuxen sommaräng... Belle fick skutta omkring som en gasell istället för att rusa som en tävlingshund, så vi gav upp och åkte hem. Kanske bäst så, eftersom vi bara hann till Midskog innan regnet började... så resten av midsommaraftonen får vi fira inomhus. God mat väntar oss alla, och gammel-matte håller precis på att duka riktigt vackert.

GLAD MIDSOMMAR!