Ja, igår kom gammelmatte - äntligen! - hem från sjukhuset och klev rakt in i ett komplett kaos. I dörren möttes hon nämligen av fem hysteriskt lyckliga hundar som alla ville upp till hennes ansikte för att pussa henne välkommen hem! De fem hundarna var Belles flock hemifrån, som just nu består av kompisen Lena med sina två kvarvarande valpar Emi och Miri samt Belles dotter Dorika... och så Belle, som inte visste till sig av glädje över att gammelmatte äntligen befann sig där hon skall vara. Gammelmatte damp ner i soffan och fick i tur och ordning ta emot kärleksbetygelser av svansvifsande pussmonster i olika storlekar...
Kvällen innan hade jag rönt samma behandling, då gänget anlände i en enda stor, svansviftande och lycklig hög av glada italienare:
I övrigt lektes det högt och lågt, för här fanns ju så mycket spännande som inte finns i hemmareviret - och lekkamrater som Belle och (ofrivilligt) Philemon. Fast jag måste säga att han var oerhört cool med tanke på omständigheterna... det var bara när någon kom för nära som tassen åkte upp.
Dorika och Emi tror sig vara tandläkare?
Belle gapar i alla fall så stort hon kan!
Men även italienare behöver vila mellan varven och då samlar de sig gärna i en enda stor hög, här i fåtöljen:
Och här i min säng:
Första natten drog sig matte Michelle och fyra italienare tillbaka till gästrummet en trappa upp, där katten Spökis redan hade gjort sig hemmastadd (han var tvungen att hållas enskilt, eftersom han är fertil och vi inte ville riskera att han råkade i kurr med husets hankatter). Belle stannade hos mig och skyndade sig att krypa i säng - vid det laget var hon nog rejält trött, misstänker jag.
Redan nästa dag hade hon dock bestämt sig för att hänga ihop med flocken, så nästa natt (natten till idag) sov hon hos dem uppe i gästrummet *ler stort*. Det unnade jag henne! I vanliga fall har jag henne ju för mig själv, så nog kunde jag låna ut hennes gunst till flocken dessa korta dagar de var på besök.
Vi försökte också bygga på hennes flockkänsla under skogspromenaderna, så att hon kunde gå lös - de andra är nämligen så lydiga att Michelle kan kontrollera dem även på avstånd. Men där tog jaktinstinkten över och Belle drog till skogs på egen tass. Det tog ett bra tag att få henne att återvända till oss, så efter den betan blev det koppel för Belles del.
Och så kom den där ledsamma stunden när det var dags att skiljas åt. Michelle packade in Lena, Dorika och valparna i bilen och Belle försökte förstås hoppa in i buren, hon med. Men det fick hon inte för matte Michelle, vilket synbarligen förbryllade henne.
När vi väl åkt åt varsitt håll hade Belle redan fogat sig i situationen och verkade egentligen rätt glad att få vara ensam hund på täppan igen. Och nu sover hon som sagt i min säng medan jag skriver det här. Innan jag avrundar berättelsen om besöket måste jag dock få visa ännu en bild, eftersom den är så underbar. Michelle bjöd gammelmatte och mig på semlor igår, och sedan fick valparna kartongen...
kvar därinne... stånk
Och hur var det nu med katten Spökis? Jo, så här vacker är han och den lille lyckosten har fyra kattdamer som väntar på hans uppvaktning!
Nej, jag måste få visa er en bild till, det måste jag faktiskt. För så här vackra är Belle och Dorika, mor och dotter, tillsammans!
