Mammiga Belle

När jag ringde Belles matte för att höra om det var något särskilt jag behöver tänka på under den tid Belle löper (jag har ju aldrig haft en tik förut - bara hanhundar), sa hon att Belle brukar bli "mammig". Och det skall gudarna veta! När vår katt Rafael (som är mycket långhårig och har en besvärlig päls som behöver rakas emellanåt för att han skall stå ut i värmen och klara sin hygien) kom hem nyrakad från veterinären i förra veckan, blev Belle tossig. Om det var lukten av veterinär eller det faktum att Rafael bar krage (han fick nämligen en böld bortopererad också) som utlöste det hela, vet jag inte... men oj, så hon förföljde honom för att överösa honom med hundmoderliga omsorger! Medan den stackars katten på alla sätt försökte komma undan för att få vara ifred. Rafael har från skygg hemlösing utvecklats till en trygg innekatt som inte låter sig skrämmas av en liten hund... men när hunden ifråga har fått för sig att han är hennes valp och behöver tas om tass, blir det för mycket även för honom. Så vi har tvingats dela på dem.

Idag var det Immas tur att åka till veterinären. Imma är min äldsta katt, 15 år, och en liten tuff Cornish Rexhona som inte tål dumheter, även om hon är den mildaste och snällaste man kan tänka sig - även mot hundar. De senaste tre dagarna har hon haft besvär med kissandet och slickat sönder sig kring urinrörsmynningen, så i morse åkte vi till vår stam-veterinär där hon fick mediciner, specialfoder och order om krage i ett par dagar till såren i ändalykten har läkt. Väl hemma bävade vi för Belles reaktion - skulle hon få för sig att Imma också är hennes valp nu?

Det löste sig av sig själv - Imma spände ögonen i Belle och talade långsamt och tydligt om att här skulle minsann inte någon hund försöka ta tass om henne, utan hon skötte sig själv, tack så mycket!

Och tänk, Belle har inte gjort ett enda försök att förfölja Imma genom rummen, eller slicka henne över hela kroppen på det där sättet som hon försökte med stackars Rafael. Lilla Imma, som också är revirets allra minsta katt (hon väger 2,6 kg), har tillräcklig pondus för att hålla ställningarna som flockledare och alfahona...

Födelsedagskalas

Vi känner en kvinna som bor ett par timmars bilresa bort, som är en enastående duktig och enträgen djurräddare. Ingen vet nog egentligen hur många djur, främst katter och hundar, som hon har räddat från hemlöshet, misär och död och sedan socialiserat till underbara livskamrater åt massor av tacksamma människor (bl.a. är vi med i den skaran, för hon räddade vår Rafael för tre år sedan)... men det är många, många. Så igår, när denna fankattiska kvinna fyllde 50 år, var vi ett gäng som överraskade henne med ett komplett födelsedagskalas hemma i hennes trädgård! Vi hade med oss massor av presenter från olika människor, gräddtårta, kaffe, te och godis, och så sjöng vi "Mjau må hon leva" och pratade, skrattade och hade oerhört trevligt i ett antal timmar innan det tyvärr blev dags att packa ihop oss och åka hem igen.

Belle var överlycklig när hon kom dit, för där gick katter lösa i en underbar trädgård - massor av lekkamrater! Trodde hon. Men nej, ingen av dem ville leka utan sprang bara sin väg eller väste och burrade upp sig till dubbla storleken. Bara en katt visade ingen som helst rädsla - tvärtom gick den rakt på Belle och dompterade henne att ligga platt mot marken och vända bort huvudet.

Det slutade med att Belle sökte sig till oss tvåbeningar istället. Och tröstade sig med god gräddtårta. Det gick bra det också.

Wikkis Stora matte Inger kan verkligen gosa!

Teknikdagen i Rudskoga

En Teknikdag låter inte som rätt forum för djurskyddare och hundar... men faktum är att Rudskogas variant innehåller så mycket mer än bara teknik. För det första är den indelad i fyra områden - ett marknadsområde, ett underhållningsområde, ett teknikområde och ett område för både små och stora djur (t.ex. hästar, kor, får, höns, hundar och katter). Och för det andra är det gott om plats överallt, så att det aldrig blir trångt eller stökigt.

Djurskyddet Kristinehamn borde väl egentligen ha varit i djurområdet - men vi ville träffa människor som inte var "proffs", så vi hade bett att bli placerade i marknadsområdet där vi fick chansen att prata med alla sorters folk, berätta vad vi gör (för det är mycket: bl.a. driver vi ett djurhem, sköter en djurkyrkogård, matar vilda fåglar vintertid, samarbetar med polisen m.m. i vanvårdsärenden, driver djurrättsfrågor, informerar om djuromsorg och djurhälsovård, arbetar för djurens rättigheter och värdig djurhållning m.m.) och värva nya medlemmar. Därutöver sålde vi saker till förmån för djurhemmets dagliga verksamhet - bl.a. hembakt bröd, kattleksaker med mynta, hantverk av olika slag o.s.v. - och hade ett mycket populärt lotteri med många glada vinnare. Efter att hela dagen ha hört folk säga att de "aldrig vann på lotteri" men ändå vinna i vårt lotteri, blev det rentav ett säljargument: Säg inte att du inte vinner, för det gör du! *skrattar* Och både stora och små blev lika glada.

Belle var med back stage, men i skyddad miljö och med många raster. Jag byggde en grotta åt henne av buren hon vanligen har i bilen, la presenningar och filtar runt för att dämpa både ljus och ljud, placerade isklabbar runt för att det inte skulle bli för varmt och lät burdörren stå öppen så att hon kunde gå in och ut som hon ville. Kopplet, som räckte runt hela området under vårt ståndtak, satt i en hundskruv i marken och hon hade hela tiden tillgång till vatten med isbitar i - samt fick mat vid två tillfällen för att orka med.

Vid flera tillfällen under dagen lämnade Belle och jag området helt och promenerade omkring i naturen där det inte fanns folk. En gång mitt på dagen åkte vi också iväg till en hundhage, där hon fick gå fritt och beta gräs och vila från intryck. Så hon verkade klara dagen riktigt bra och gjorde sitt "jobb" alldeles utmärkt.

"Jobbet" var att bli klappad av stora och små som skänkte en slant till djurskyddet. Och är det något Belle gillar, så är det att gosa med folk! Hon bryr sig inte om ifall de aldrig har träffats för - är de trevliga mot henne, är hon trevlig mot dem. Så hon skördade som vanligt mängder av beundran och beröm, och gav oss chansen att berätta om alla om-placeringar av hundar som vi arbetar med på djurhemmet (ja, för vi är ett djurhem, d.v.s. vi tar inte bara hand om katter utan även om bl.a. hundar, kaniner, fåglar, möss, sköld-paddor och andra husdjur - lite tillspetsat brukar vi säga att vi drar gränsen vid giftormar). Inte för att just Belle är en omplaceringshund, för det är hon inte, men hon var en utmärkt ambassadör för glädjen i att vara tillsammans med en hund!

Vid 16-tiden var arbetsdagen slut, och vi kunde nöjda åka hem. Resten av kvällen har vi vilat och i kväll blir det tidig sänggång för både två- och fyrbenta... för i morgon är det dags för nästa utflykt: ett femtioårskalas hemma hos en verklig djurräddarhjälte!

Long time no see

Jag är verkligen ledsen att jag varit så dålig på att blogga åt Belle... tiden har inte velat räcka till, och jag/vi har prioriterat andra saker framför att sitta vid datorn. En bidragande orsak är hettan och torkan - vi har inte haft en droppe regn på flera veckor och vid det här laget känner vi oss rätt urlakade, både människor och djur.

Belles sommarlov rullar dock på - hon skall inte bli lidande för att sommarmatte är trött i både kropp och huvud! Och sedan jag skrev sist, har vi gjort flera roliga saker som jag hoppas ger henne både upplevelser, rörelsefrihet och tankemöda.

Fredagen den 12 juli var Belles matte Michelle, hennes kompis Suvi och hela hund-gänget här på besök. Oj, så många vovvar på en och samma gång! Och med alla dessa sötnosar - fem italienare och en sheltie - besökte vi Riddarveckan för att även Michelle och Suvi skulle få chansen att uppleva den. Bilder hittar ni här! Vi hade också en mysig picknick och middag hemma i trädgården med hela gänget och avrundade kvällen med bus i hundhagen i Kristinehamn, dit också Suvis kompis Anna kom med sina två fina pinschrar. En härlig dag!

Sedan dess har vi gjort utflykter till bl.a. undersköna Billingen, den gamla staden Skara med sin speciella domkyrka och naturparadiset Kinnekulle samt än en gång ätit glass vid Falkängens gammaldags café, denna gång i sällskap av vår goda vän Ingrid. En hel dag ägnade vi åt att semestra Vättern runt (givetvis med många stopp på vägen, eftersom det var varmt) med ett flera timmar långt besök hos min bror i Ödeshög och senare en sen middag i solnedgångsfagra Jönköping. Andra dagar har Belle hjälpt mig i trädgården, där hon bl.a. haft mycket roligt åt att lekslåss med trimmern (var inte oroliga, givetvis kommer hon inte åt den farliga delen av den!) och dra omkring pinnar.

♪♫ De ska va gött å leva ♫♪

I morgon bär det av på nya äventyr: vi skall representera djurhemmet under den stora och mycket välbesökta Teknikdagen i Rudskoga (södra Värmland) och om Belle är på humör för det, skall hon få hjälpa till genom att bli klappad av den som kan tänka sig att skänka en slant till djurhemmets verksamhet. Gammelmatte och jag skall, tillsammans med flera andra frivilliga från djurskyddet, ha ett lotteri, sälja lite saker (kattleksaker, vykort m.m.) samt förstås informera om djurrätts- och djuromsorgsfrågor, och du är givetvis hjärtligt välkommen!

Är Belle stor eller liten?

De flesta som möter Belle, tycker att hon är väldigt liten - eller, som de säger, "hon har ett behändigt format". Ändå vet jag att utställningsdomarna i år anser att Belle är för stor för idealet. Den italienska vinthunden skall, enligt dem, vara mindre än vad hon är. Frågan är förstås vad man jämför med, när man avgör om hon är stor eller liten...

En sådan här bild kan vara vilseledande, eftersom det finns två målburar på fotot - ett fotbollsmål och ett innebandymål. I jämförelse med det lilla målet ser Belle riktigt stor ut!

Men så kan man vända på det, och visa henne så här istället:

Hon är liten nog att rymmas i en av katternas favoritkartonger - som egentligen är mer i "deras storlek" än en hunds, om ni förstår vad jag menar. Och hon är liten nog att kunna klämma sig ner mellan gammelmatte och fåtöljens armstöd:

De flesta som inte har sett en italiensk vinthund tidigare, tror att Belle är en whippet- eller rentav greyhoundvalp. De göra stora ögon när de förstår att hon är vuxen och t.o.m. fött sex valpar (var hon nu hade dem, så smal som hon är... men jag undrar ju förstås också var hon lägger all mat hon äter). Jämförd med våra katter, särskilt rexarna, är hon dock stor - ungefär dubbla storleken, skulle jag tro (även om hon väger mindre än de flesta av våra husisar). Det ser man när Belle och Imma ligger tillsammans och sover:

Ja, vad tycker ni - är Belle stor eller liten?

Kloklippning

Jag är så stolt - idag har jag lyckats klippa klorna på Belle! Länge tvekade jag och tänkte att jag skulle vänta till Kristina på djurhemmet kommer tillbaka från sin semester eller be veterinären om hjälp, eftersom jag är orolig för att klippa i svarta klor där man inte ser pulpan... men så råkade Belle riva mig i ansiktet idag när hon blev ivrig, och då tog jag fram klotången och lyfte upp henne i knäet. Samt upptäckte att man visst ser pulpan i hennes klor! De är mörka, men halvgenomskinliga, och pulpan syns som ett svart streck inuti. Så jag klippte raskt alla klorna med Belle i famnen, och efteråt fick hon godis för att hon satt still hela tiden.

Fr.o.m. idag har vi en gäst i huset, och Belle är glad för det betyder ännu en tvåbening att leka och gosa med. Det som fascinerar mig är att just den här gästen var för mindre än två år sedan hundrädd... men sedan fick hon träna bort sin rädsla på min systers hundar (retrivrar) och förra sommaren träffade hon Belle och hennes sex valpar, och nu har hon gärna Belle i famnen. Tänk, så bra det kan bli!

Gästen anlände med tåg till Kristinehamn vid lunchtid idag och Belle och jag var där för att hämta henne. Sedan tog vi vägen om den fina hundgården, eftersom vår gäst ville se Belle springa så där som bara vinthundar kan... men tror ni att Belle sprang? Icke! Så fort hon fick av sig kopplet och halsbandet vandrade hon iväg en meter bort till staketet och ställde sig att tugga gräs *suckar*. Så vi försökte slänga pinnar åt henne att hämta, och jodå, hon sprang efter pinnarna... men inte en enda tog hon med sig tillbaka. Får nog öva lite på det där med apport med henne...

Hova Riddarvecka

Första hela veckan i juli varje år hålls det Riddarvecka i Hova med tornerspel, parader, medeltidsmarknad, gycklare, musik, sång och en massa aktiviteter för både stora och små. Det här är ett evenemang som drar till sig folk från när och fjärran, och många av köpmännen/kvinnorna på marknaden kommer från andra länder. Det säljs allt från godis till mat, hantverk, rustningar och vapen (givetvis medeltidskopior), medeltidskläder o.s.v. och så serveras medeltidsmat på flera olika ställen - bl.a. i den stora ladan mitt inne i marknadsområdet, som under riddarveckan kallas Magnus Ladulås Lada.

Och eftersom gammelmatte, Belle och jag anlände vid 14-tiden, lagom lunchdags för oss, var det dit vi styrde stegen allra först! Vi hade sparat pengar just för det här tillfället...

Belle och gammelmatte väntar på maten

Serverat: Jungfru Marias kryddiga kålsoppa och
grillat vildsvin (den berömda Galne Galten)

Belle fick, utöver blötmat och köttbitar,
ett kraftigt ben att gnaga på

Så här såg serveringen ut...

... och här lagades maten! (Vi satt precis intill)

När vi alla tre var ordentligt mätta, började vi promenera genom marknaden - som är rätt stor, så det tog ett bra tag. Fullt med folk var det också, himlen var klarblå och solen riktigt brände rakt ovanifrån... puh! Så vi fick stanna flera gånger för att söka upp skugga, vila och dricka vatten. Det gav en också chansen att beundra alla vackra dräkter, som folk bar... medeltiden var en färgstark och fantasirik period! Och barnen hade roligt - låtsas-fäktade med träsvärd, blev dubbade till riddare eller krönta till prinsessor, deltog i gycklar-spel och spännande dramer...

Belle vilar och tittar på barnens lek

Ännu en paus... värmen är nästan påfrestande

Något man aldrig kan få med på bild är dofterna... luften är tung av grilldofter, kryddor, smideseldar, läder och annat som hör till en riktig medeltidsmarknad. Folkmyllret, musiken, sången och sorlet går inte heller att fånga annat än i minnet. Fast vaktstyrkans taktfasta trummande när de gick fram och åter genom området för att hålla ordning kunde Belle vara utan - då fick vi gå undan till de hade passerat. Istället passade vi på att rasta, och Belle som är en väluppfostrad dam uträttade sina behov på gräsmattan bakom de uppställda toaletterna *skrattar*.

En sak som gladde sommarmatte oändligt mycket mer än Belle var mötet med rysk-ortodoxa nunnor, som sålde hantverk och ikoner för att samla in pengar till handikappade barn hemma i Minsk med omnejd!

Två unga nunnor från Vitryssland

Här blev jag kvar länge, till Belles irritation (hon gillar inte att stå still), och tack vare att en av nunnorna pratade engelska kunde vi samtala en lång stund om våra respektive kloster och deras verksamheter samt vilka helgon/änglar vi anbefallt oss åt (och varför). Till sist måste vi förstås slita oss från varandra, men vi växlade e-postadresser och hoppas kunna fortsätta samtala via Internet - det skulle vara så roligt!

Nå, jag tror att Belle förlät mig när vi kom tillbaka till bilen och jag bjöd både gammelmatte och henne på glass...

Dödat krokodil

Som jag har funderat kring förut, beter sig Belle ofta precis som mina katter brukar göra... troligen försöker hon anpassa sig till flocken, och i den här flocken dominerar ju katterna över både hund och mattar! *skrattar* Så när jag fann henne sittande i en av katternas lek-kartonger, blev jag inte det minsta förvånad:

Nej, ta inte bild på mig nu - de kan ju tro att
det är jag som har förstört blomman!

Var inte orolig, Belle - jag vet att det inte var du!

Att få leka med katterna har hon inte lyckats med än, tyvärr... jo, Imma lekte en superkort stund med henne för några dagar sedan och Philemon försökte men blev rädd när Belle med ett glatt (och ganska högt) "voff" nappade på inviten... så när hon vill leka, får hon göra det på egen tass. Inte för att det är så dumt, det heller!

En av favoritleksakerna är en mjukis-krokodil, som sommarmatte köpte på en loppis för att den var så söt. Det är inte utan att Belle själv ser lite grand ut som en krokodil när hon leker som värst...

Jag svär på att hon ler nöjt på sista bilden...

Just nu håller hon dock gammelmatte sällskap ute i trädgården. Vi skulle egentligen ha varit på en s.k. bloggträff i Ljungsbro idag och umgåtts med andra mattar och hussar till bloggande katter och hundar, men tyvärr har gammelmatte fått vätska i benen och då får hon inte åka bil längre sträckor eftersom hon inte får ha fötterna neråt. Så nu sitter hon istället ute i trädgården och gonar sig i solen, har fötterna på en puff och broderar... och Belle strosar omkring eller ligger och solar. Vädret är ljuvligt somrigt, så de lär bli där ute ett tag! Åtminstone till jag ropar att middagen är klar...

Sveriges reservhuvudstad

Idag var det dags att röra på sig igen, tyckte vi... så Belle, gammelmatte och jag hoppade in i bilen och körde iväg för att turista lite grand till. Den här gången for vi österut... så långt österut vi kan komma (om vi kör ganska rakt och inte fuskar genom att svänga norr- eller söderut) innan vi stöter på vatten. Kan ni gissa vilket vatten?

Palmerna vajade i den varma vinden...

... och vi kunde äta vår lunch precis intill sandstranden

Belle försökte jaga fåglar, en av hennes hobbies...
(pilen visar var fågeln, en and, var)

... samt sola sig ännu svartare än hon redan är

Lät ni er luras av palmerna? *fnissar* Faktum är att det växer flera stycken i gigantiska krukor vid strandpromenaden i Sveriges reservhuvudstad: Karlsborg. Och vattnet ifråga är Vättern!

Karlsborg är en fin liten stad, vackert belägen vid Vätterns västra strand och fylld med fina gamla trähus med snickarglädje och fantastiska små trädgårdar. Där ligger också fästningen, som är en hel liten stad innanför stadiga barriärer i form av vallar och murar, och det är dit man flyttar bl.a. kungafamiljen och regeringen i händelse av krig. Det är därför Karlsborg kallas Sveriges reservhuvudstad.

OBS! Bilden är lånad av Riksantikvarieämbetet

Vi började vårt besök här med att köpa pizza (Belle fick blötmat) och äta lunch nere vid stranden. Många, både barn och vuxna, badade i det grunda vattnet eller njöt av det fina vädret på sandstranden, och när Belle och jag hade ätit färdigt tog vi en promenad till ett stycke av stranden där hundar fick bada... men Belle ville bara doppa tassarna, så var hon uppe på land igen innan jag hann få fram kameran, ens. Hmmm, inte visste jag att hon var en sådan badkruka?

När vi tröttnat på sol och badliv, åkte vi in i fästningen - jajamensan, vi har handikapp-tillstånd, så vi fick köra ända in - och besökte Garnisonskyrkan, där det hänger en jätte-stor ljuskrona gjord av bajonetter och kedjor mitt i kyrksalen. Jag hade hört att den skulle vara rätt gräslig, men tyckte den var vacker!

Från fästningen fortsatte vi till Mölltorp, som ligger alldeles utanför Karlsborg, där vi hälsade på goda vänner. Där blev vi kvar länge och fick bl.a. träffa Kasper, en hund som räddats från ett vanvårdshem och nu rehabiliteras till ett harmoniskt hundliv...

Söt trasselsudd tittar upp mot kameran

Kasper räcker vacker tass och vill ha mer godis av gammelmatte

Belle och jag passade också på att ta en promenad i skogsbacken mitt emot våra vänners hus, och det var mycket trevligt... jag har alltid älskat doften av varma tallbarr på marken!

När vi slutligen lyckades slita oss från det trevliga sällskapet hade det börjat mörkna, så vi bilade till Tibro där vi köpte varsin jättegod, matig sallad (Belle fick blötmat) till middag, och sedan vi ätit fortsatte vi hem via Skövde. Väl hemma blev det en kort avkissning för Belles del i trädgården och sedan in, för nu var både mattar och hund väldigt trötta... gissa om vi kommer att sova gott i natt!

Trädgårdsrace

O, jag hoppas verkligen att Belles matte förlåter mig för att jag tog risken och släppte loss lillvoffsan på fria tassar i trädgården idag! Hon for iväg som en raket och försvann i en blink runt huset, men kom lika fort tillbaka igen och hoppade lyckligt upp mot mig som hon brukar. Sedan var hon så nöjd med att vara kopplad till spårlinan, busa med pinnar och ligga och sola i gräset medan jag klippte klart den sista gräsmattan.

Så kan jag avslöja att jag har hittat en alldeles ny art i vår Örtagård. Tyvärr har jag inte lyckats få den på bild än, men växtplatsen är mycket tydlig... återkommer så snart jag vet mer om denna märkliga varelse, det lovar jag.