Kärnsjukhuset i Skövde

En plats som både gammelmatte och jag ofta besöker är Kärnsjukhuset i Skövde. Det är, enligt oss, Sveriges bästa sjukhus och ligger underbart vackert inbäddat i ett böljande grönt landskap vid foten av Billingens östra sida - väl värt ett besök, även om man inte är sjuk, för där finns parker, en badsjö och massor av utrymme för fritidsaktiviteter av olika slag.

Just idag skulle gammelmatte träffa sin kurator - en sådan behöver man, när man är multisjuk och skall leva med tre farliga sjukdomar samtidigt (svår diabetes, njursvikt och hjärtsvikt). Under tiden väntade Belle och jag utanför, för hundar får förstås inte komma in - även om jag tror att många, många patienter skulle må alldeles väldigt bra av att få träffa djur! Kunde man inte ordna en plats inomhus, dit allergiker inte gick, men man kunde låta patienterna få umgås med sina egna djur eller träffa andra glada katter och hundar? Det är säkert många anhöriga och även andra engagerade som skulle kunna åta sig att ta dit djuren lite då och då för att glädja de sjuka, tror jag.

Hur som helst började Belle och jag med att promenera runt dammen, som är lagom stor, njurformad och omgiven av gröna gräsmattor med olika sorters träd som placerats där som donationer (det står små skyltar vid stammarna).

Sedan satte vi oss utanför huvudentrén, där fint väder (som idag) lockar många - både patienter, besökare och personal - att äta sin lunch, fika, mumsa på en glass, läsa en tidning eller bara gona sig i största allmänhet. Där finns många bänkar, både med och utan bord, både i sol och i skugga... Belle och jag började med att sitta i solen, flyttade oss sedan in i skuggan och avslutade med en plats där jag kunde sitta i skuggan medan hon låg i solen - hihi!

Där vi befann oss, passerar alla som skall in i eller ut från sjukhuset via huvudentrén, och många stannade för att prata och gosa med Belle. En man hade nyss mist sin egen hund och kramade om Belle lite extra... en kvinna i rullstol sken upp som en sol när Belle gärna satt i hennes knä en stund... en annan kvinna kom fram med ett lyckligt "Italiano!" och visade sig ha två egna italienska vinthundar hemma. Det är verkligen sant som de säger att hundar får människor att bli sociala, för både barn och vuxna, unga och gamla, dras till små söta hundar som flugor till sockerbitar. Inte har man svårt att hitta samtalsämnen, heller!

När gammelmatte kom, åkte vi bort till MacDonalds för att äta lunch, för då var vi rejält hungriga alla tre. Belle fick både hamburgare (utan bröd eller grönsaker) och pommes frites utan salt, medan gammelmatte åt fiskburgare och jag ostburgare, och sedan kalasade vi på glass med jordgubbssås till efterrätt - mmm!

På vägen hem stannade vi i Mariestad för att låta Belle springa av sig i den där fina hundhagen som deras brukshundsklubb har. Som hon springer när hon är fri från både halsband och koppel! Men någon idiot hade lämnat bortre grinden öppen och en flock fåglar lockade Belle att ta sig en extravända runt klubbstugan... det hade kunnat sluta illa, om inte Belle är så duktig på att komma på inkallning och genast rusade tillbaka till mig när jag ropade på henne. Duktig Belle!

Vi kikade också lite på agilitybanan genom stängslet, för där var tomt idag... men en skylt sa att det är förbjudet att träna på hindren utan att ha gått agilitykurs först, så jag vet inte riktigt hur jag skall göra och lämnade banan ifred så länge. Skall prata med Belles matte om detta, tror jag... kanske har hon agilitytränat Belle tidigare? Eller så kanske det inte är så dyrt att ta en sådan där kurs? *funderar*