Saknar Belle!

Orsaken att Belles matte hämtade henne var ju att gammelmatte och jag skulle besöka en fågelskyddsö... men sedan blev besöket aldrig av, utan istället fick gammelmatte en stroke natten till i måndags. Det var just sådana eventualiteter som gjorde mig tveksam till att bli hundägare på heltid, eftersom jag vill vara hos mamma på sjukhuset när hon ligger inne - och stackars Belle kan ju inte sitta timme ut och timme in i bilen, lika lite som hon kan vara ensam hemma med katterna lika länge.

Men visst saknar jag henne - alldeles väldigt mycket! Och det gör gammelmatte också. Vi pratar med längtan om den dag då vi skall hämta hit Belle igen, och sedan hoppas vi kunna ordna med en back up i närheten - någon som akut kan ta emot Belle om mamma hamnar på sjukhus igen. Skall prata med lite hundvänner om någon av dem kan tänka sig att ställa upp, för förhoppningsvis skall det inte vara ofta förekommande...!

För visst skall vi hämta Belle! Så snart det har lugnat ner sig här hemma och jag har tid för promenader, skall Belle få komma hem... hennes matte säger också så, att det här har blivit Belles nya hemma och att hon tror att Belle längtar lika mycket efter oss som vi längtar efter henne. Hon har det bra hos sin riktiga matte, självklart är det en trygg och kärleksfull miljö för henne! Men det vi kunde ge Belle var ensamhundens priviligierade tillgång till fullständig uppmärksamhet... och det tror jag att hon uppskattade. Här behöver hon inte dela matte med någon annan, utan har tvärtom TVÅ mattar alldeles för sig själv...

Belle har rest hem

Så har Belle rest. Matte Michelle, Michelles vän Suvi och hela hundflocken kom hit för några timmar sedan och när Belle mötte kompisarna blev det ett ofantligt stoj, rus och lek överallt i trädgården. Det rådde ingen som helst tvekan om att de hade rejält roligt! Sedan vilade hundarna i en portabel hage medan mattarna svalkade sig med juice och talade om agility... för nu har jag köpt två hinder (slalom och hopp) och hopphindret är redan monterat i trädgården. Vi testade att låta hundarna hoppa, men egentligen var det bara Tails (som är en sheltie) som direkt nappade på idén... italienarna slank gärna runt hindret istället för att hoppa över det, och blev sedan besvikna när de inte fick godis *skrattar*.

Hela hundgänget i hagen: längst bak står Movitz och bakom
honom ligger Belle; i framkant syns från vänster Tails, Dorika
och Lena. Boy står mitt emellan grupperna.

Här syns vad jag har nämnt tidigare: Belle är "för stor"
för rasen. Movitz däremot är, enligt domarna, precis lagom!

Så småningom blev det förstås dags att lasta in hela gänget i Michelles bil för hemfärd... och jag fick bita ihop när Belle aningslöst hoppade in i buren. Hon trodde säkert att det bara skulle bli en kul bilresa någonstans med gänget, och sedan skulle hon komma hem igen... undrar hur länge det dröjer innan hon inser att det inte är så? Att hon skall bli kvar hos matte Michelle i flera veckor? Gammelmatte och sommarmatte har hur som helst definitivt redan börjat sakna sin lillvoffsa!

Belle, Dorika och Lena

Ironiskt nog (med tanke på att Michelle hämtade hem Belle p.g.a. att vi skulle besöka en fågelskyddsö nu i helgen) blir resan till Capella Ecumenica inte av. Vi har blivit avrådda att åka, eftersom ön är svårtillgänglig och det inte går att få snabb hjälp (och transport till fastlandet) ifall gammelmattes hjärta börjar krångla... så vi får snällt bli kvar hemma, hundlösa och besvikna över den uteblivna semester. Det var nämligen så vi hade sett det - som några dagars ledighet från vardagen. Men vad är det folk säger numera... det är bara att gilla läget? Hmmmmm.

Framtidsplaner

Återigen har jag varit dåligt på att blogga åt Belle... men det betyder inte att vi har legat på latsidan, utan tvärtom att vi haft bättre saker för oss än att sitta vid datorn. Belle har varit med gammelmatte och mig på en endagsresa runt Vänern, där vi bl.a. besökte djupa dalsländska skogar och tittade på Håveruds akvedukt, som fortfarande är i drift.

Vi har också deltagit i årets upplaga av Walk for the Strays - en marsch för att stödja alla hemlösa hundar i världen och de människor som arbetar med att förbättra dessa hundars liv! Tyvärr kunde Belle och jag inte gå med i det gäng med hundar och mattar/hussar som utgick från djurhemmet i Kristinehamn, som tänkt, eftersom gammelmatte är hjärtsjuk och jag måste vara i hennes närhet... men vi gick ungefärligen samma sträcka i Skövde istället (vid sjukhuset) och lämnar pengarna till den ansvarige vid djurhemmet för vidare befordran till DogRescue.

Nästa helg (d.v.s. sista helgen i augusti) var det meningen att Belle och jag skulle delta i en svamphundskurs i Kristinehamn, ledd av Sigge Svamphund... men tyvärr fick vi inte ihop tillräckligt med intresserade deltagare med så kort varsel, så nu har vi skjutit upp kursen ett tag. Kanske var det bra av en annan orsak, nämligen den att det har regnat för lite för att svampen skall trivas...

Och så är det ju detta med kommande helg. Gammelmatte och jag skall nämligen delta i en viktig gudstjänst i Capella Ecumenica på Västra Gärsholmen i Sankt Annas skärgård utanför Söderköping - och det är en fågelskyddsö, dit man helst inte skall medföra hundar - särskilt inte sådana hundar som Belle, som älskar att jaga fågel! Därför har vi ordnat så att Belle får komma hem till sin matte och hundkompisarna några veckor... Michelle kommer hit i morgon kväll för att hämta henne, och vi försöker som bäst förklara för Belle både varför hon måste åka och att jag kommer och hämtar henne i mitten av september. Undrar just hur det kommer att kännas att inte ha hund? Jag har redan börjat vänja mig... och jag ser fram emot att få hem henne igen sedan, för vi har köpt agility-hinder som vi skall montera upp i trädgården!

Naturens frid och trafikens faror

Det har inte blivit något bloggat på ett tag, eftersom gammelmatte sedan i måndags ligger inlagd på sjukhuset i Skövde med hjärtflimmer... och det gör att jag ensam måste klara av huset, hushållet, sex katter, en hund samt diverse saker som gammelmattes sjukhus-vistelse för med sig (t.ex. åka dit med saker, prata med familj och vänner, ta hand om post och räkningar m.m.). Idag vill jag dock berätta om dagens händelser, framför allt för att den här dagen bjudit på en av de största kontraster jag upplevt under en och samma dag (och inom loppet av några timmar) - vilka, framgår av rubriken.

Det började med att Belle och jag åkte till Skövde för att handla ett par saker vi inte kan få tag i här hemma, t.ex. en ficklampa med starkt sken. Kvällarna har blivit augusti-mörka och Belle lyckas alltid nosa upp något främmande i gräset, som jag känner mig tvungen att kolla så att det inte råkar vara en huggorm... oftast handlar det om ödlor och grodor, någon gång var det en mus, men man vet ju aldrig! Så jag fyndade en alldeles utmärkt liten ficklampa på Biltema för under 50-lappen, och har redan testat den med gott resultat (denna gång var den en decimeterstor padda).

När vi var klara med shoppandet besökte jag mamma/gammelmatte på hjärtavdelningen. Hon har en portabel EKG-dosa på sig och får inte lämna avdelningen, och hundar får ju som alla vet inte komma in på sjukhus, så jag kunde bara stanna en halvtimme medan Belle stannade i bilen och tuggade på ett gnagben med baconstrimlor lindade runt (och givetvis hade hon fönstret helt nervevat samt en skål vatten i buren). Lite fika hann vi dock med, och prat om hur mamma just nu går igenom ett antal tester för att se vad det är som triggar hennes hjärtflimmer - hon har nämligen fina värden när hon ligger still, men så fort hon anstränger sig (t.ex. med en promenad i korridoren) skenar hjärtrytmen. Det är skönt att veta att Skövde är Sveriges bästa sjukhus!

Väl ute vid bilen igen, lovade jag Belle en ordentlig bensträckare. Så vi åkte ut till Säter, som ligger precis hitom Skövde, och vid Mölltorps gård går det in en liten grusväg till Billingenleden, som sedan löper runt hela Billingen (om man orkar vandra så långt). Där parkerade vi och tog en lång promenad i den vackra, massivt grönskande naturen, lyssnade till fåglarna och vindens sus i trädtopparna, njöt av att det var så stilla och, för Belles del, att där fanns så mycket att se och nosa på.

Dags för en promenad i denna fridfulla nejd

Hör du vad jag hör? Något djur som inte är
en hund men som skäller!

*tugg, tugg* Gott gräs! Vill du också ha lite?

Vad Belle hörde skälla var hjortarna, för runt om Mölltorps gård finns massor av stora, fina hjorthägn där flera hjordar strövar omkring. Hela området är ett naturreservat, för på och kring Billingen finns ett rikt djur- och växtliv som skyddas både av myndigheterna och av de gårdar som ligger här.

En av de många hjordarna med hjortar

När vi var trötta i fötter och tassar återvände vi till bilen och Belle fick lunch (kycklingkött i sås) innan vi for vidare hemåt. Det är jag tacksam för nu efteråt - både att hon hade fått rasta ordentligt och att hon hade ätit - för när vi precis hade passerat Mariestad fastnade vi i en låååååång bilkö som knappt rörde sig. Egentligen hade jag kunnat stänga av bilen en stund och sparat bensin (och avgaser), men då låser sig tyvärr rattlåset... så i långt över en timmes tid blev vi sittande i denna till synes oändliga kö, innan den sakta, sakta började glida framåt. Redan innan vi kom fram, hade jag ju gissat att det handlade om en trafikolycka - men att den var så allvarlig, såg jag först när vi kom i höjd med polisen och bärgarna. Då hade ambulanserna och en ambulanshelikopter för länge sedan fört sex skadade till sjukhuset i Skövde...

Vad som hänt var att en personbil kommit över på fel sida vägen...

... och frontalkrockat med en tankbil

När vi kom hem och jag kollade på nätet, stod det i både Expressen och DN om den svåra olyckan, och jag är lättad att Belle och jag inte var i närheten under själva krocken utan kom till platsen flera timmar efteråt. För det är ju så, att ens egen körstil bara är halva säkerheten... den andra halvan måste ens medtrafikanter stå för. Och jag står helt enkelt inte ut med tanken på att råka skada (eller ännu mindre döda) någon, vare sig djur eller människa! *ryser*

PS. En av de skadade i olyckan avled senare på sjukhuset... DS.

Kanhända en svamphund har "fötts"?

Jag försöker alltid leta upp nya platser för Belle att undersöka, så att hon blir aktiverad, eftersom jag vet att hon behöver utmaningar inte bara för kroppen utan även för huvudet. Så idag körde vi en grusväg vi inte varit på tidigare, och sedan Belle fått uträtta sina "sed-vanliga hundgöromål" utmed vägkanten gick vi in i skogen. Det var mycket vackert och "orört" med nedfallna träd, mossa av alla möjliga arter över hela marken, kuperat och spännande för både hund och sommarmatte.

Och så hittade sommarmatte en kantarell. Till saken hör att jag är urdålig på det här med svamp, kan praktiskt taget inga andra sorter än kantarell, blodriska och fjällig bläcksvamp, och - vilket väl är det ironiska i den här historien - äter egentligen bara champinjoner (och dem köper jag i butik, för jag skulle aldrig våga plocka sådana). Men, som sagt, kantarell är en sort jag känner igen.

En stor kantarell, väl synlig

Eftersom vi känner Sigge Svamphund, låg tanken inte långt borta att Belle kanske kunde hitta svamp om man bara fick henne intresserad... notera gärna ironin igen, d.v.s. att jag reflekterar över att lära en hund söka svamp fast jag inte äter dem! Så jag testade med att lägga en godisbit vid nästa kantarell vi hittade. Och vid nästa. Efter det for inte Belle omkring som en manisk galning långt framför mig, med kopplet sträckt till det yttersta, längre - hon sökte svamp! Nosen var som klistrad mot marken och det syntes att hon kände dofter jag inte hade en aning om... och tänka sig, utifrån det lilla jag kan om var kantareller växer, letade hon på alldeles rätt ställen. Jag tänkte på det Sigge ibland skriver i sin blogg - att han kan känna mycelet dofta långt innan svampkroppen syns ovan mark. Var det det som Belle nosade på nu? Tro mig, vi skall återvända till samma platser och kolla det om några dagar, den saken är säker.

Belle testade att leda mig till andra svampsorter också, förstås... men där fanns inget godis, så dem tappade hon snart intresset för.

Titta här, matte - är det här kantareller?
Notera mitt finger i kanten; jag fick hindra
henne från att plocka svampen åt mig

Den här (för mig) okända svampen var stor - minst 15-20 cm

När vi efter någon dryg timme kom ur skogen och återvände till bilen med ett antal små och stora kantareller i en bajspåse (jag hade inget annat att plocka i, men bajspåsar bär jag alltid med mig) var Belle ganska trött och jag genomblöt. Inte hade jag tänkt på att klä mig rätt! *skrattar* Så vi fick åka hem, och medan Belle och gammelmatte kalasade på kantarell-omelett bytte jag till torra kläder...

Belles allra första kantarell-skörd

Lite av varje

Eftersom Belle skall stanna hos oss även i höst, har jag lagt upp en liten länk-lista här till höger för den som är nyfiken på vem Belle är, var hon kommer ifrån och lite om oss som har förmånen att leva med henne.

Så skall jag berätta att det faktiskt kommer att dyka upp en period här i bloggen, när Belle inte bor hos oss. Mellan den 23 augusti och den 14 september skall Belle bo hemma hos sin matte, eftersom gammelmatte och jag måste göra ett par saker då vi absolut inte kan ha Belle med oss. Bl.a. skall vi ut på en fågelskyddsö, besöka en person med hundrädda katter och göra ett många timmar långt vårdbesök på sjukhuset i Skövde. Men den 14/9 hämtar vi henne igen, och sedan hoppas vi kunna behålla henne länge.

Regn

Idag regnar det ihållande och tidvis rejält, så det är totalt omöjligt att få Belle att gå längre utomhus än till närmaste träd (2 meter från yttertrappans nedersta steg). Där sätter hon sig, tittar olyckligt på mig och kissar... varefter hon nästan flyger uppför trappan och vill in igen. Sedan kan hon inte fort nog komma in i vardagsrummet, krypa upp i gammelmattes famn och beklaga sig över sommarmattes grymheter (läs: att tvinga ut henne i regnet).

Nej, det mesta är inte gammelmattes byst... det är Belle!

Större delen av resten av dagen har tillbringats så här - ordentligt nerbäddad hos gammelmatte, som vilar idag eftersom hon har lite hjärtkänning och vätska i fötterna. Philemon tar förstås också tillfället i akt att sova varmt och tryggt.

Rubrikbyte på gång?

Sommaren börjar tyvärr närma sig slutet - om några veckor börjar skolorna och många vuxna har redan återvänt till sina jobb m.m. efter semestrarna. För oss, gammelmatte och mig, drar snart höstens behandlingar, vårdbesök och andra sjukvårdsrelaterade aktiviteter igång... och det har vi hela tiden haft som ändpunkt för Belles vistelse hos oss. Skall man tillbringa flera timmar inne på ett sjukhus, kan man inte låta hunden vänta i bilen, helt enkelt... särskilt inte när höstkylan börjar sätta in. Jag är ju, som jag kanske har skrivit tidigare, aktiv i Djurskyddet Kristinehamn, som tillhör Djurskyddet Sverige, och stöder också på andra sätt arbetet med att höja djurens värde i lagar, förordningar och människors medvetande... så för mig är det otänkbart att låta en hund (eller vilket djur som helst, för den delen) lida negativa konsekvenserav mitt liv.

Problemet är bara det att sedan vi började prata med Belle om att det snart är dags att flytta hem, reagerade hon med att bli som fastklistrad vid oss. Hon har hela tiden varit gosig och velat komma upp i famnen etc. men nu är det nästan svårt att få henne att vistas på golvet, eftersom hon verkar vilja försäkra sig om att vi inte kan ta ett steg utan henne. Mig följer hon som en svans, tätt i hälarna, när jag rör mig mellan rummen, och när någon av oss sitter eller ligger skall hon alltid vara så nära intill att hon praktiskt taget sitter/ligger ovanpå oss.

Så vi började diskutera alternativa lösningar på det här med vårdbesöken o.s.v. Skulle det gå att ordna så att en av oss är med Belle medan den andra är inne på sjukhuset, vård-centralen, sjukgymnastiken o.s.v.? Framför allt handlar det om gammelmatte, som är den mest vårdbehövande av oss... och hon vill absolut försöka klara sig utan mitt stöd så att vi skall kunna ha Belle kvar åtminstone större delen av hösten. Själv skulle jag klara att behålla Belle om gammelmatte kan avlasta mig när jag behöver göra annat, t.ex. delta i styrelsemöten eller sådant som rör kyrkan. Framför allt måste gammelmatte orka ta med Belle ut på rastningar... och eftersom hon dels är vinglig, dels inte orkar gå mer än cirka 50 meter innan värken blir svår, känns det som en svårknäckt nöt.

Vi ringde Belles matte för att diskutera saken. Och hon var positiv till tanken att Belle blir kvar här så länge vi känner att vi kan hantera situationen på ett hundvänligt sätt, samt kom med fiffiga lösningar på t.ex. rastningsproblemet... så nu har vi preliminärt tagit beslutet tillsammans, vi och Belles matte, att Belle blir kvar tills vidare. Vi älskar henne ju! Och det råder ingen tvekan om dels att hon älskar oss, dels att hon betraktar det här som hennes "hemma". Till saken kommer att Belles dotter Dorika behöver extra mycket uppmärksamhet av sin matte (Belles matte) nu i höst, eftersom hon skall tränas efter sitt benbrott. Benstrukturen i det ben som lagats riskerar att bli alltför svag, så att hon bryter sig snart igen, om inte Dorika får belasta och stärka benet under kontrollerade former... och träningen måste ske varje dag, det vet alla som gått igenom ortopediska operationer (vilket t.ex. både gammelmatte och jag har). Belles matte och Dorika skulle alltså må bra av att Belle inte flyttar hem till dem ännu...

Efter telefonsamtalet (som för min del skedde medan jag låg på rygg på en filt i grön-gräset vid en av slussarna i Lyrestad, med Belle bredvid mig och gammelmatte sittande på en bänk intill) beslöt vi oss för att ha lite roligt en stund. Så vi packade ihop den picknick vi hade haft - med grillad kyckling m.m. - och sökte oss till minigolfbanan strax intill.

Vad skall du göra för något, gammelmatte? Snälla Belle, flytta
på dig - jag kan inte slå när du står så där!

Såja, duktig Belle - gå till matte medan jag slår!

Så småningom tröttnade Belle på minigolfen och ägnade sig istället åt att sitta och spana på förbipasserande hundar. Där vi brukar vara, lägger båtar till över natten eller för att vänta på en slussning, och de som har båtarna passar på att rasta sina hundar på den fina gräsmattan. Alltså finns det många jyckar att titta på, av alla sorter och storlekar... fast Belle föredrar dem som inte är större än hon själv, tror jag, eftersom hon gärna små-morrar lite när större hundar passerar.

Väl hemma (då kvar klockan rätt sent, men sommarkvällarna är ju så underbara...) sökte Belle upp Imma och kröp ihop hos henne. Imma är sjuk just nu, och Belle har tagit på sig att hålla ett öga på henne även om hon - till Immas lättnad - inte behandlar kattan som en valp. De verkar faktiskt ha fattat tycke för varandra...

Annars föredrar Belle att ligga i en säng, helst tillsammans med både matte och katter:

Nu fattas bara du, matte...

Så hur gör vi med rubriken på den här bloggen? Sommarlovet är snart över, men Belle blir kvar... får grunna på det ett tag, tror jag.

Kvällsandakt i hembygdsgården

I gränslandet mellan Värmland och Skaraborg (norra delen av Västra Götaland) ligger en lantlig idyll som heter Södra Råda. Det är en sådan där plats där tiden tycks stå still, där dammiga grusvägar leder till rödmålade gårdar och säden vajar på fälten... och där ligger en underbar liten hembygdsgård som nu i sommar är Vägkyrka.

Idag var det en mycket god vän till oss, Ingrid, som skulle hålla i kvällsandakten... så vi ville förstås följa med och delta. Nu visade det sig att själva andakten skulle hållas inne i bostadshuset, så Belle och jag fick stanna på farstutrappan utanför... men det gjorde ingenting, för alla dörrar stod öppna och vi hörde bra där vi satt.

Mitt sätt att delta i andakten...

... och Belles

Det enda negativa var hettan - trots att vi hade tillgång till skugga och gott om vatten båda två, kände vi av värmen ordentligt.

Det var helt vindstilla...

... så Belles tunga blev efterhand rätt lång (lägg dock
märke till plastbunken med isvatten bredvid henne)

Och just detta med värmen bekymrar mig lite grand inför morgondagen. I morgon hålls nämligen den årliga Otterbäcken-dagen som också kallas Hemvändardagen och Bilfesten (det sistnämnda handlar om ett stort lotteri där högsta vinsten är en fabriksny bil) och det brukar vara ett mycket roligt evenemang med marknad, öppna museer, aktiviteter, musik, dans och sång m.m. Tyvärr har SMHI "varnat" för att det skall bli dryga +30 grader i skuggan och sol just i morgon... och det fungerar inte vare sig för Belle och mig (som mår dåligt av hetta) eller gammelmatte (som är hjärtsjuk). Vi lutar därför åt att inte delta i festligheterna i morgon utan hålla oss hemma och vila.

Trädgårdshjälp

Belle är härlig att ha med sig i trädgården... hon är inte rädd för vare sig gräsklipparen eller trimmern, och hon har hundligt roligt i gräshögar m.m. som sommarmatte räfsar ihop. När man sedan sitter och vilar, passar hon på att gosa eller leka med en... och ett digestive-kex slinker gärna ner, om det bjuds. Kanske för att det är lite salt i smaken? Även hundar förlorar ju mineraler när solen gassar som värst.

Fast mysigast var nog att hålla gammelmatte sällskap medan sommarmatte körde gräsklipparen...

På kvällen verkade Belle få för sig att vi skulle flytta någonstans, för hon packade ner sig själv i favorit-kattongen (nej, det är inte felstavat - katterna kallar den så):

Philemon stod uppe på köksbordet och tittade en stund förundrad ner i kattongen (som står på kökssoffan)... varefter han gick raka vägen till den tomma kasse vi använder att samla pantflaskor i, som står alldeles i närheten:

Man vet ju aldrig - det gäller att vara beredd, så att man inte råkar bli kvarglömd om det nu skulle bli flyttning av!