Ber om ursäkt!

Jag är verkligen ledsen att jag inte har skrivit i bloggen på "evigheter"... den enda ursäkt jag har är att jag inte haft tid - men å andra sidan handlar detta om att ha tid mer om ens prioriteringar, det inser jag. Hur som helst har Belle och jag utnyttjat varenda dag med tillräckligt bra väder (d.v.s. inget regn eller stormande) till långa skogspromenader - och större delen av mars bjöd på både sol och värme, så det har blivit mycket klängande och klättrande i oländig terräng. Något vi älskar bägge två!

De få gånger jag inte har kunnat ta med henne ut i skogen, har hon istället gått i löplinan här hemma i trädgården. Det fungerar bra, även om hon hela tiden trasslar in sig så att jag får gå ut och hjälpa henne loss... undrar varför hon aldrig lär sig att gå samma väg tillbaka? Nåja, jag har hela tiden koll och skulle jag till äventyrs inte uppmärksamma hennes belägenhet, ger hon korta upprepade skall till jag dyker upp. Likadant om hon vill in... då sätter hon sig på trappan, precis utanför ytterdörren, och voffar till sig min uppmärksamhet.

Det som verkligen förändrats här hemma är relationen mellan Belle och Philemon. I början sökte Belle kontakt med honom, men då tassade han alltid till henne om hon kom för nära... så hon lärde sig snart att gå ur vägen för honom. Sedan, när Imma dog och Philemon blev ensam katt i reviret, började han söka sig till Belle för sällskapets skull - tyvärr förstod Belle inte att han hade ändrat inställning till henne, så hon hukade sig och gnydde olyckligt om han kom för nära henne. Till nu i veckan. För igår kväll (i natt) kunde jag ta den här bilden:

Matte, skall du inte komma och lägga dig nu?

Och idag, när solen sken in genom innerdörren i hallen, fann jag dem liggande bredvid varandra på hallgolvet:

Stör inte - vi solar!

En liten stund senare fick jag en riktig pangbild, då Philemon reste sig upp och började tvätta Belle på ryggen!

Ligg still... du är smutsig här på ryggen *slick, slick*