söndag 27 april 2014

Flockliv eller inte?

Nu har Belle fått hälsa på sin flock igen, medan gammelmatte och jag var på årsmöte i vår församling (vår kyrkogrupp sorterar under församlingen i Västerås - en relation som vi har valt själva), och Michelle och Suvi tog med sig alla sju italienarna till en av de hund-hagar de brukar besöka. Ja, sammanlagt består flocken faktiskt av SJU hundar: hos Michelle bor Lena, Dorika, Emi och Miri, hos Suvi bor Boy och Moffe (Movitz) och hos mig bor Belle.

När vi kom hem på kvällen, rapporterade Suvi - som vanligt med suveränt tagna foton - hur besöket i hagen hade varit. Och jag blev bekymrad när jag såg att Belle inte deltog i leken, utan gick för sig själv mest hela tiden. På en enda bild springer hon i kapp med Moffe, på en annan läxar hon upp Emi... det är den enda interaktion med de andra som jag kan se på fotona. Till saken hör att jag ibland oroar mig för att Belle känner sig ensam utan sin flock, för hundar är ju flockdjur och just italienare tycks älska att stapla sig på varandra eller knô ihop sig på trånga ytor - så varje gång jag får chansen att släppa ihop henne med de andra känner jag mig som om jag ger henne något hon behöver. Men nu blev jag plötsligt orolig åt andra hållet - vill hon inte vara med flocken? Trivs hon bäst ensam? Känner hon sig övergiven av mig när jag lämnar henne hos Michelle? Missförstå mig rätt nu, Belle älskar Michelle intensivt och uppriktigt...

Suvi lugnade mig när jag dryftade mina farhågor med henne på Facebook igår kväll. "it's nothing to worry about, I think she just prefers being an only dog now that she gets tons of attention from you guys! She was exploring the grounds, just like Lena and Boy who also didn't find the toy interesting." (vi chattade på engelska, eftersom vi befann oss på den internationella gruppen Italian Greyhound owners:s FB-sida). Lena och Boy är ju, liksom Belle, lite äldre än de andra i flocken... så det kanske är så jag skall se det, att det mest intensiva flockbeteendet framför allt är viktigt för de yngre?

Gammelmatte har berättat att när vi hämtade Belle hos Michelle efter årsmötet, hoppade hon villigt in i bilen och satte sig i gammelmattes knä. Sedan morrade hon åt Lena, när denna försökte komma efter. Min bil är Belles revir, hennes eget territorium - och just Lena är den värsta konkurrenten, eftersom det är hon som bestämmer i flocken. När Belle är tillsammans med de andra, måste hon underordna sig Lenas auktoritet - men hos oss är det hon som är enda hund och därmed bossen för alla hundar som tassar in i reviret. Antar att jag måste tänka som en hund för att förstå hur jag skall tolka Belles väl-mående!

På hemvägen stannade vi utanför Arboga och besökte trevliga Dinners för att äta en liten bit mat, och där fann vi den här sympatiska skylten:

Och mycket riktigt - sedan vi var där förra gången, har de anlagt en mycket trevlig stig i skogsbacken intill huset där det gick utmärkt att rasta en hund och samtidigt njuta av vårgrönska och blommor. Det tackar vi för!

Innan vi lämnade Arboga, köpte vi varsin glass hos MacDonalds. Belle fick en köttbit, men givetvis ville hon ha glass också...

Tänker du inte dela med dig, matte? (OBS att det är
gammelmattes hand som syns till höger, inte min)

PS. Självklart fick hon glass, både av gammelmatte och av mig... hihi! DS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar