Vi känner en kvinna som bor ett par timmars bilresa bort, som är en enastående duktig och enträgen djurräddare. Ingen vet nog egentligen hur många djur, främst katter och hundar, som hon har räddat från hemlöshet, misär och död och sedan socialiserat till underbara livskamrater åt massor av tacksamma människor (bl.a. är vi med i den skaran, för hon räddade vår Rafael för tre år sedan)... men det är många, många. Så igår, när denna fankattiska kvinna fyllde 50 år, var vi ett gäng som överraskade henne med ett komplett födelsedagskalas hemma i hennes trädgård! Vi hade med oss massor av presenter från olika människor, gräddtårta, kaffe, te och godis, och så sjöng vi "Mjau må hon leva" och pratade, skrattade och hade oerhört trevligt i ett antal timmar innan det tyvärr blev dags att packa ihop oss och åka hem igen.
Belle var överlycklig när hon kom dit, för där gick katter lösa i en underbar trädgård - massor av lekkamrater! Trodde hon. Men nej, ingen av dem ville leka utan sprang bara sin väg eller väste och burrade upp sig till dubbla storleken. Bara en katt visade ingen som helst rädsla - tvärtom gick den rakt på Belle och dompterade henne att ligga platt mot marken och vända bort huvudet.
Det slutade med att Belle sökte sig till oss tvåbeningar istället. Och tröstade sig med god gräddtårta. Det gick bra det också.
Wikkis Stora matte Inger kan verkligen gosa!
Vilken tur Bella att åtminstånde dom 2-benta ville leka och kela med dig :)
SvaraRadera