Äntligen ute i skogen igen!

Jag har inte bloggat på ett tag, helt enkelt därför att det inte funnits något att blogga om. Gammelmatte ligger kvar på sjukhuset, och själv gjorde jag för en vecka sedan illa vänster knä då jag halkade på det våta gräset i trädgården och fick benet under mig... så Belle och jag har fått göra våra promenader runt huset (för min del stapplande) ända till idag. Att släppa henne fri tog stopp häromdagen, då hon plötsligt rusade ut på vägen och skällande jagade ifatt en gammal dam med krycka som stod en bit bort och väntade på att bli upplockad av en bil - det var droppen för mig, för är Belle så tanklös törs jag inte ha henne springande fritt så länge inte hela trädgården är inhägnad (och det låter sig tyvärr inte göras).

Idag kändes dock mitt knä så pass stabilt att jag ville göra ett försök att komma ut på en riktig skogspromenad med Belle. Alltså åkte vi iväg till min närmaste väninnas gård (ett par kilometer norrut härifrån) och parkerade där, varefter vi gick rakt ut i naturen i det skogsavsnitt jag numera kallar "den ylande trädgrenen-skogen". Belle var omedelbart med på noterna och skuttade lyckligt framför mig - då hon inte gick med nosen i marken...

Själv höll jag utkik efter bombmurklor. Det är en mycket sällsynt, fridlyst svamp som börjar dyka upp i skogarna nu... och eftersom jag gärna vill hjälpa till med kartläggningen av dess förekomst, har jag bestämt mig för att hålla ögonen ordentligt öppna när Belle och jag är ute och vandrar. Knepet är att hitta rätt sorts marker - jag har blivit tillsagd att de skall finnas i gammal granskog där det inte växer så mycket på marken utan mest finns mossa och barrmatta... så idag var vi nog på fel ställe, misstänker jag.

Skall jag vara bombhund nu också?!?

Som tröst bjöd Belle mig på den sällsynta upplevelsen att hon poserade - i vanliga fall står hon aldrig still mer än några sekunder åt gången, men idag fick jag faktiskt till riktigt fina bilder av henne:

Som f.d. utställningshund vet Belle hur man står

Och sitta vackert kan hon också!

Tillbaka i bilen bad jag om ett porträtt också - och hon var snäll nog att låta mig få det:

De här skogspromenaderna gör all skillnad i världen för mig. Ute i skogen finns inga bekymmer, där är hela livet bara ett enda fridfullt nu - och det fyller mig med en glädje som bär resten av dagen!

Nu väntar Belle och jag på att få visa upp våra fina skogar för "hemmaflocken" också, för i helgen kommer matte Michelle på besök och har inte bara Belles dotter Dorika med sig utan dessutom två av Lenas valptjejer - och Belle älskar valpar! Det kommer att bli så roligt för oss allihop, och jag hoppas att Michelle får den vila och den avlastning hon så väl behöver just nu... jag skall pyssla om henne så gott jag kan, och Belle får hundsällskap som omväxling mot katterna och tanterna hon vanligtvis är omgiven av *skrattar*.