onsdag 5 februari 2014

Har man lovat, så...

Vi hade ett allvarssnack, Belle och jag. De två senaste gångerna jag har släppt henne lös i trädgården, har hon inte kommit när jag ropat på henne... nu förklarade jag för henne att om det fortsätter så, måste vi börja använda halsbandet och kopplet igen. Hon satt en bit ifrån mig, som vanligt storögd, och tittade på mig. Jag fortsatte: "Lovar du att komma om jag ropar?" Belle satt tyst och still, men hon spände musklerna kring nacke och hals på det där intensiva sättet som jag har sett henne göra varje gång hon lyssnar extra noga (det är bl.a. så jag läser av vad hon vill). Och sedan släppte jag ut henne, medan jag själv gick för att hämta posten.

Belle galopperade lycklig iväg åt sitt håll - hon är ju vinthund, och springer fort som vinden när hon får chansen. Det tog inte lång tid innan hon var utom synhåll, och jag väntade en stund innan jag ropade på henne. Ingen Belle. Jag ropade igen. Inte ett livstecken, och ingen hund synlig någonstans. Då utbrast jag högt: "Du lovade ju! Har du glömt det?" - och tror ni inte att Belle kom galopperande till mig, tvärnitade vid mina fötter och hoppade lyckligt upp mot mig med svansen viftande.

Begrip det, den som kan.

2 kommentarer:

  1. Äsch, hon fick väl lite dåligt samvete när du påminde henne om att hon HADE lovat att komma när du ropde :-)!

    Kram
    /Julia

    SvaraRadera