För det första är det absolut inte lätt för Belles fodermatte att komma ur sängen så tidigt som 04.30, när klockan envisades med att ringa i morse. Lyckligtvis hade jag packat vår väska redan kvällen innan... ja, med undantag av att jag fick lyfta ur Philemon, som hade övernattat i den...
...så allt jag behövde göra var att ordna frukost åt katterna, klä på Belle och traska iväg till busshållplatsen. Vi skulle nämligen ta en buss till Kristinehamn och där äntra ett tåg till Stockholm. Problemet var bara det, att när vi (rätt stressade) kommit fram till hållplatsen - ordentligt iklädda reflexkläder och med en ficklampa som extra skydd mot att bli påkörda i mörkret - kom inte bussen. Vi väntade och väntade och väntade... men till sist, när jag i princip hade gett upp hoppet om att alls ta mig till tåget, stannade en Swebus-buss och öppnade dörren. Jag förklarade vad som hänt och frågade om vi möjligen kunde få åka med till Kristinehamn... och ängeln som satt vid ratten inte bara tog oss med, utan lät oss dessutom åka gratis! Han räddade hela vår dag, och det sa jag till honom flera gånger under resan.
I Kristinehamn fick vi vänta i cirka en och en halv timme på tåget (här i glesbygden finns det inget som heter matarbussar - vi har knappt kollektivtrafik värd beteckningen), men eftersom vi tilläts vistas i den uppvärmda vänthallen gick det absolut ingen nöd på oss. I stället åt vi frukost (jag åt smörgåsar och Belle en halv portionspåse med blötmat) och sedan sov Belle lugnt i sin bäddade väska medan jag läste en tidning och löste dess korsord. Varför är de flesta tidningskryss (undantaget SvD) så enkla?!? De tar slut på nolltid för en van korsordslösare...
Den sista kvarten innan tåget anlände till stationen, försökte jag förgäves få Belle att kissa av sig - men det var hon inte intresserad av, utan hon föredrog att skutta omkring efter kråkorna - puh!
Vi hade bokat plats i en vagn där det var tillåtet med djur, och till min glädje var det en liten avdelning för sig själv där bara en ung kille satt och halvsov... så Belle och jag gjorde det bekvämt för oss och anträdde resan mot huvudstaden. Till en början reagerade hon på alla ovana ljud, även om hon inte verkade oroad av dem, men så bestämde hon sig för att slöa i det allt starkare solljuset som strömmade in genom "vårt" fönster.
Eftersom det var ett snabbtåg tog resan bara drygt två timmar - mycket bekvämt! Och efter Hallsberg delade vi "kupén" med en svart katt (med tillhörande tvåbeningar) som visade sig vara minst lika bra på att slöa som Belle. Jag tror inte ens att de två märkte av varandra förrän det var dags för Belle och mig att stiga av! *skrattar*
I Stockholmstrakten (vill inte tala om var) blev vi mötta av den vi kommit för att besöka och så åkte vi hem till den personen för att fika, prata och skriva papper. Jag skulle som sagt hämta en bil - och i den bilen tvangs nu stackars Belle vänta, eftersom det också bodde katter i huset. Det innebar efter ett tag att grannskapet fick lära känna den berömda italienska operan och vi skojade om att någon nog snart skulle ringa polisen... så tyvärr kunde jag inte stanna så länge som jag velat, utan måste snart anträda resan hem. Fast egentligen kanske det var klokast så, för nu var både Belle och jag trötta och ändå måste vi klara hemresan också!
I Strängnäs stannade vi dock, Belle och jag, för att luncha. Det blev hamburgare åt oss bägge - fast Belle fick sin au naturelle, eftersom hon inte är intresserad av fånigheter som bröd, grönsaker och smält ost. MIN hamburgare var hon dock väldigt intresserad av, så den fick jag nästan stjäla mig till att sluka! Och sedan gällde det att se till att hon inte snodde mina pommes frites också... jag vill inte att hon äter sådant, eftersom det är så salt.
och nog är det svårt att motstå en sådan sötnos, men jag lyckades av ren hunger!
En prommis tog vi förstås också, men något uträttande av "hundliga göromål" ville Belle fortfarande inte ägna sig åt - så vi fick stanna i Arboga också, där hon äntligen beslöt sig för att det kanske var dags att lätta på diverse tryck. Efter det slocknade hon totalt och sov praktiskt taget hela vägen hem...
Som ni kan se av bilderna, reste Belle lös i bilen... jag hade tyvärr inget annat val just den här gången. Men en ny, betydligt tuffare bur är på gång, den också - en krocktestad, som tål det mesta. För säkerhets skull skall jag vaddera insidorna, så att hon inte slår ihjäl sig om något händer - hon tittar ändå aldrig ut genom fönstren när hon ligger i bur, utan sover mest bort tiden. Man vet ju aldrig när man kan behöva sina krafter!
Resan hade som sagt startat långt innan solen gick upp... men den lyste fortfarande stark och varm när vi kom hem vid 16.30-tiden. Då var vi så trötta att vi nästan vinglade in, drog av oss ytterkläderna och föll ihop; Belle i sin bädd och jag i en fåtölj. Gissa om det var skönt att vara hemma igen! Och i kväll kryper vi i säng tidigt, den saken är säker.
Kan dock nöjt konstatera att det var lättare än jag trott att resa med hund! Åtminstone när den hunden är Belle. Hon verkar inte rädas någonting...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar