Tack gode Gud att Belle inte var med!

I söndags blev gammelmatte och jag påkörda bakifrån i hög hastighet, när vi var på väg till ett café i Lyrestad. När jag väl hämtat mig från den första chocken, att bli påkörd med en sådan kraft, och den andra chocken, att se hur bilen såg ut...

... kom chock nr 3: jag fick syn på hundburen i baksätet. Vår bil var (jag skriver med avsikt i imperfektum, för den kommer aldrig att rulla på vägarna igen) en kombi som inte rymde några hundburar i bagagen, så jag hade monterat in buren bakom förarsätet istället. Och nu såg buren ut så här:

Sedan dess har jag gång på gång på gång återkommit till den överväldigande känslan av tacksamhet över att Belle inte satt i den där buren... för då hade hon varit död nu. Nog för att jag vet vilka krafter som sätts i rörelse vid en krock, och även stål har sina begräns-ningar, men inte hade jag en aning om att buren skulle knycklas ihop så totalt av att mitt säte kollapsade bakåt (vilket det skall göra vid en krock för att skydda passagerarnas ryggar)! På sätt och vis kunde Belle lika gärna ha varit lös i bilen, vad den saken beträffar. Hon hade inget skydd alls, och en liten späd italiensk vinthund har inte mycket att sätta emot när g-krafterna tar över.

Nu vet jag varför Belle är hos sin matte i Västerås just nu. Frågan är hur jag skall våga hämta hem henne? Jag vill ha hit henne igen, vi saknar henne gruvligt och hon fattas oss... men hur skyddar jag henne i trafiken? Finns det extra säkra burar att köpa, som tål sådana här äventyr? Nu vet jag inte hurdan vår nästa bil kommer att vara, för det tar ett tag innan polisen utrett färdigt och försäkringsbolagen (dels mitt och dels förarens av den påkörande bilen) gjort upp så att jag kan få ut pengar till inköp av bil - men en sak vet jag, att innan Belle reser i den bilen skall jag ha gjort allt som står i min makt för att trygga hennes säkerhet!

PS. Gammelmatte och jag har klarat oss någorlunda bra, trots allt. Vi är rådbråkade och blåslagna, jag har en blodbula i bakhuvudet och känner av effekter i högerarmen och höger öga som jag måste få utredda... men vi bröt ingenting, och ingenting gick sönder inuti oss. Våra skyddsänglar gjorde vad de skulle! DS.