Regnet det bara öser ner... ♪♫♪

De två senaste dagarna har vi fått ganska rejält med "svampvatten", som vår vän Sigge Svamphund kallar det... och vad Belle gillar att bli VÅT, vet vi alla vid det här laget. Hon är inte alls förtjust att kliva i vått gräs och få otäckt våta droppar på ryggen och huvudet, så varje gång det är dags för rastning sitter hon olycklig i hallen och försöker övertyga mig om att hon utan problem kan hålla sig till vädret blir bättre.

Dessutom har hon ju en annan lösning på problemet, nämligen att använda Philemons sandlåda:

Vad Philemon tycker om tilltaget, vet jag inte... han anser det nog vara ett förjamat intrång i hans revir, men orkar inte gräla med henne om saken.

Så fodermatte (nu kan ju inte ens jag blunda för att hösten har kommit, hur jag än skulle vilja försöka - så jag kan inte kalla mig sommarmatte längre) får uppamma den auktoritet jag absolut inte besitter, helt enkelt koppla den lilla fegisen och dra henne med mig ut. Det är inte lätt, för även om jag själv älskar regn är jag inte hjärtlös nog att kräva att andra också skall göra det!

När vädret är bättre och Belle inte har något emot att gå ut, gör vi längre promenader och har dessutom börjat hoppträna lite grand. Belle är jätteduktig och tar tacksamt emot de översvallande jubelrop och pussar som fodermatte erbjuder på andra sidan hindret - det behövs inte ens godis för att locka henne att hoppa, så jag börjar undra vad jag skall göra av den jättesäck med leversnittar jag hade tänkt använda som lockbete *skrattar*.

Slalomhindret har jag faktiskt inte ställt upp än. Om jag tänker rätt eller inte, vet jag inte, men min tanke är att vi skall koncentrera oss på hopphindret ett tag innan vi börjar blanda in fler moment...

Och så vill jag ju ge mig ut i skogen med Belle och leta kantareller, så snart jag hittar mina gummistövlar (som finns någonstans i garderoben - var vet jag inte).