Att fotografera så små svampar som 1/2 - 1 cm i diameter klarar inte jag. Däremot tog jag bilder av lite större svampar som jag hittade (och som jag inte heller kan namnen på):
Eftersom gammelmatte väntade i bilen, ville vi inte stanna alltför länge i skogen utan letade oss efter någon halvtimme tillbaka till där vi hade parkerat. Det är också en konst - att hitta tillbaka! Egentligen borde jag ha kompass med mig... som gammal orienterare (tävlade på SM- och NM-nivå i min ungdom) vet jag hur lätt man kan villa bort sig, även om jag förstås också vet hur man orienterar sig efter solen m.m... och en annan sak jag tänkte på, sedan jag återvänt till bilen, var att jag för första gången i mitt liv kunde ha behövt en GPS! För tänk om alla de där "svampvalparna" växer upp till delikatesser?!?
Hur som helst fortsatte vi vår biltur mot Kroppfjäll, och strax innan själva säteriet fann jag mig tvungen att stanna till vid ett hjorthägn för att glädja Belle med åsynen av dessa god-bitar:
Vinthunden är ju en jakthund, och Belle blev omåttligt intresserad av "bytet" på andra sidan stängslet... men dit kom hon inte, och innan hon fick för sig att hoppa ur bilen fort-satte vi färden mot Häljatorp och Bjärke, där vi "klev på" väg 200 hemåt. Då började Belle bli trött och rullade ihop sig i gammelmattes knä för att sova resten av vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar