måndag 17 februari 2014

En härlig dag!

Igår fyllde gammelmatte 71 år och Belle och jag åkte till sjukhuset för att fira henne. Ja, Belle fick ju tyvärr inte komma med in... men istället tog jag med mig gammelmatte i rullstol ut till bilen så att de fick träffas en liten stund i alla fall. Alltför kort, förstås! Men gammelmatte klarar sig just nu inte utan syrgas, så vi var tvungna att snart återvända till hjärtavdelningen.

Belle och gammelmatte älskar varandra!

Kommer du inte hem snart? Jag saknar dig!

Idag hade jag bestämt mig för att kompensera Belle för gårdagens timmar i bilen (de utan gammelmatte och mig, alltså)... och eftersom solen sken från en blå himmel och det var för årstiden många - åtta stycken - plusgrader i luften, passade det utmärkt att vi tog en riktigt lång skogspromenad tillsammans. Så här ljuvligt borde det vara varje dag!

Tydligen var dofterna många också - så många att Belle inte som brukligt studsade på bakbenen för att komma fram fortare... istället gick hon med nosen i backen mest hela tiden.

Nosa, nosa, nosa... (nej, hon har inte skadat
ryggen, det är spindelväv som hon fått på sig)

Inte bara hennes nos var spetsig idag, förresten. Plötsligt spetsade både Belle och jag öronen ordentligt och i sekunden efter sprang en älg över stigen en bit framför oss! Senfärdig som jag är, hann jag förstås inte fotografera älgen... så ni får nöja er med en bild på Belles ivriga spanande efter den. Inte ett dugg rädd var hon, bara nyfiken!

Överhuvudtaget såg vi spår av älg - och högar med färsk spillning - lite varstans i skogen. Men sådant intresserade inte Belle, och själv föredrog jag att spana efter svampar. Fann flera stycken, men bara en som jag känner igen...

Det här är i alla fall ostronmussling

Efter flera timmar i stiglös terräng var jag rejält trött och ledde oss tillbaka till bilen. Belle verkade nöjd, drack mycket vatten (det gjorde jag också) och rullade ihop sig i sin bädd med ett gnagben. Själv njöt jag en sista stund av det underbara vädret innan jag satte mig vid ratten...

Men vänta - nu håller jag ju på att glömma den ylande trädgrenen! Jo då, vi träffade faktiskt på en dylik mitt ute i skogen... se själva:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar