torsdag 8 augusti 2013

Rubrikbyte på gång?

Sommaren börjar tyvärr närma sig slutet - om några veckor börjar skolorna och många vuxna har redan återvänt till sina jobb m.m. efter semestrarna. För oss, gammelmatte och mig, drar snart höstens behandlingar, vårdbesök och andra sjukvårdsrelaterade aktiviteter igång... och det har vi hela tiden haft som ändpunkt för Belles vistelse hos oss. Skall man tillbringa flera timmar inne på ett sjukhus, kan man inte låta hunden vänta i bilen, helt enkelt... särskilt inte när höstkylan börjar sätta in. Jag är ju, som jag kanske har skrivit tidigare, aktiv i Djurskyddet Kristinehamn, som tillhör Djurskyddet Sverige, och stöder också på andra sätt arbetet med att höja djurens värde i lagar, förordningar och människors medvetande... så för mig är det otänkbart att låta en hund (eller vilket djur som helst, för den delen) lida negativa konsekvenserav mitt liv.

Problemet är bara det att sedan vi började prata med Belle om att det snart är dags att flytta hem, reagerade hon med att bli som fastklistrad vid oss. Hon har hela tiden varit gosig och velat komma upp i famnen etc. men nu är det nästan svårt att få henne att vistas på golvet, eftersom hon verkar vilja försäkra sig om att vi inte kan ta ett steg utan henne. Mig följer hon som en svans, tätt i hälarna, när jag rör mig mellan rummen, och när någon av oss sitter eller ligger skall hon alltid vara så nära intill att hon praktiskt taget sitter/ligger ovanpå oss.

Så vi började diskutera alternativa lösningar på det här med vårdbesöken o.s.v. Skulle det gå att ordna så att en av oss är med Belle medan den andra är inne på sjukhuset, vård-centralen, sjukgymnastiken o.s.v.? Framför allt handlar det om gammelmatte, som är den mest vårdbehövande av oss... och hon vill absolut försöka klara sig utan mitt stöd så att vi skall kunna ha Belle kvar åtminstone större delen av hösten. Själv skulle jag klara att behålla Belle om gammelmatte kan avlasta mig när jag behöver göra annat, t.ex. delta i styrelsemöten eller sådant som rör kyrkan. Framför allt måste gammelmatte orka ta med Belle ut på rastningar... och eftersom hon dels är vinglig, dels inte orkar gå mer än cirka 50 meter innan värken blir svår, känns det som en svårknäckt nöt.

Vi ringde Belles matte för att diskutera saken. Och hon var positiv till tanken att Belle blir kvar här så länge vi känner att vi kan hantera situationen på ett hundvänligt sätt, samt kom med fiffiga lösningar på t.ex. rastningsproblemet... så nu har vi preliminärt tagit beslutet tillsammans, vi och Belles matte, att Belle blir kvar tills vidare. Vi älskar henne ju! Och det råder ingen tvekan om dels att hon älskar oss, dels att hon betraktar det här som hennes "hemma". Till saken kommer att Belles dotter Dorika behöver extra mycket uppmärksamhet av sin matte (Belles matte) nu i höst, eftersom hon skall tränas efter sitt benbrott. Benstrukturen i det ben som lagats riskerar att bli alltför svag, så att hon bryter sig snart igen, om inte Dorika får belasta och stärka benet under kontrollerade former... och träningen måste ske varje dag, det vet alla som gått igenom ortopediska operationer (vilket t.ex. både gammelmatte och jag har). Belles matte och Dorika skulle alltså må bra av att Belle inte flyttar hem till dem ännu...

Efter telefonsamtalet (som för min del skedde medan jag låg på rygg på en filt i grön-gräset vid en av slussarna i Lyrestad, med Belle bredvid mig och gammelmatte sittande på en bänk intill) beslöt vi oss för att ha lite roligt en stund. Så vi packade ihop den picknick vi hade haft - med grillad kyckling m.m. - och sökte oss till minigolfbanan strax intill.

Vad skall du göra för något, gammelmatte? Snälla Belle, flytta
på dig - jag kan inte slå när du står så där!

Såja, duktig Belle - gå till matte medan jag slår!

Så småningom tröttnade Belle på minigolfen och ägnade sig istället åt att sitta och spana på förbipasserande hundar. Där vi brukar vara, lägger båtar till över natten eller för att vänta på en slussning, och de som har båtarna passar på att rasta sina hundar på den fina gräsmattan. Alltså finns det många jyckar att titta på, av alla sorter och storlekar... fast Belle föredrar dem som inte är större än hon själv, tror jag, eftersom hon gärna små-morrar lite när större hundar passerar.

Väl hemma (då kvar klockan rätt sent, men sommarkvällarna är ju så underbara...) sökte Belle upp Imma och kröp ihop hos henne. Imma är sjuk just nu, och Belle har tagit på sig att hålla ett öga på henne även om hon - till Immas lättnad - inte behandlar kattan som en valp. De verkar faktiskt ha fattat tycke för varandra...

Annars föredrar Belle att ligga i en säng, helst tillsammans med både matte och katter:

Nu fattas bara du, matte...

Så hur gör vi med rubriken på den här bloggen? Sommarlovet är snart över, men Belle blir kvar... får grunna på det ett tag, tror jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar