Bara genom att finnas

Hunden har en alldeles särskild uppgift här på jorden, tror jag - den lär oss vad glädje är! Och eftersom vi nästan ständigt rör oss i miljöer där vi möter gamla, sjuka och skadade människor, får Belle möjligheten - och tar chansen! - att glädja många, många människor praktiskt taget varje dag.

Som jag har nämnt tidigare finns det i Gullspång ett äldreboende som heter Amnegården. Där är både katter och hundar välkomna, så Belle följer alltid med in och förgyller dagen med att visa alla sorters människor samma översvallande vänlighet - hon låter sig alltid klappas, sitter gärna i knä, försöker komma åt att pussa envar som kommer tillräckligt nära och får bara genom sin existens ansikten att lysa upp av lycka och glädje. Strate-giskt placerat precis där alla passerar - oavsett om de skall till serviceboendet, vårdavdel-ningarna, fotvården, dagvården, arbetsterapin, lunchrestaurangen, vårdcentralen, sjuk-gymnastiken o.s.v. - ligger ett café som drivs av "människor med särskilda behov" (som det heter i officiella sammanhang), och där kan man sitta i timmar och prata med folk medan Belle samlar alltfler i sin spontana fanclub. Och skänker ljus i människors hjärtan. Hon gör så ofattbart mycket för dessa människor bara genom att vara där! Och likadant är det när vi besöker Kärnsjukhuset i Skövde - medan en av oss mattar (oftast gammel-matte) är inne på något vårdbesök, sitter den andra tillsammans med Belle utanför entrén och bara finns där, ifall någon vill prata och/eller gosa hund. Belle visar alla samma entusiastiska intresse och otaliga är de berättelser om människoöden, med eller utan hund, som vi fått dela med sådana som egentligen bara skulle passera oss... att få upp-leva det är magiskt, och jag är mycket stolt över Belle som så självklart tassar rakt in i alla dessa hjärtan.

När vi nu senast besökte Amnegården och kom in i caféet, sken en gammal man upp och vinkade åt oss. Han hade gjort leverpastejsmörgåsar hemma och tagit med i en påse ifall Belle skulle komma! Belle blev själaglad över de goda smörgåsarna, och mannen riktigt strålade av lycka där han satt och matade henne...