Thomas och Kristina gosar med Belle
Kristina visar på den tassikyr som Belle just fått
Thomas blev nog lite förälskad...
Vi har tre absolut fantastiska anställda på djurhemmet - Björn, som har huvudansvaret för katterna, Kristina, som har huvudansvaret för hundarna och Thomas som är jättebra på allt möjligt både administrativt och praktiskt. Och sedan finns ju förstås de underbara volontärerna! Jag skall också bli volontär sedan, när jag har bättre råd med bensinen och kan åka oftare till djurhemmet... till dess gör jag mig nyttig på alla sätt jag kan, bl.a. som sagt genom att sitta i styrelsen.
När vi äntligen kunde slita oss, fortsatte vi med bilen ner till Picassoudden vid Vålösundet och det berömda Picassomonumentet. Meningen var inte att visa Belle att konstnären Pablo Picasso gillat Kristinehamn så mycket att han skänkte staden ett stort konstverk - hundar har viktigare saker att tänka på - men där finns så härliga stränder, som gjorda för hundpromenader. Och vädret var så vackert, plus att det ju är mitt i veckan vilket gör att där inte är så mycket folk i farten... vi fick ha strandkanten i stort sett för oss själva.
Statyn sedd från landsidan...
... och från sjösidan/stranden
Stranden var full av spännande dofter...
... så det var svårt att få till en bild där Belle inte står med nosen i marken
Det enda som kunde fånga hennes intresse på högre höjd var en gräsand, som retfullt nog bestämde sig för att simma utom räckhåll för henne. Dumma fågel! Nåja, Belle hade väl annat för sig än att jaga sjöfågel... *skrattar*
När vi sett oss mätta på Vänern för denna gång, åkte vi bort till ett ställe som Kristina hade tipsat om, nämligen en relativt nyinrättad hundhage mitt emot hembygdsgården. Det var inte svårt att hitta dit, och Belle älskade stället från första stund - här kunde hon rusa omkring i full galopp, medan sommarmatte satt och latade sig på en parkbänk.
Detta är bara en liten del av hagen...
... men det var uppenbarligen den bit som Belle gillade bäst
Nu hade vi varit ute i många timmar i varmt solsken och båda längtade hem till skuggan inomhus. Och middagsdags var det ju, dessutom! Men Belle har fått röra ordentligt på sig, fått många nya intryck och lärt känna nya människor (vilket verkar vara ett av hennes huvudintressen)... nu är det tid att vila och smälta dagens upplevelser tillsammans med middagsmaten (för hennes del: lever och ris).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar