Surö bokskog

Det kan komma att bli en väldigt märklig effekt av den här sommaren... jag blir smal som en sylfid av all motion och Belle blir rund som en boll av all god mat. Eller... njae, hon bränner nog ännu mer än hon äter, tror jag. För det är fascinerande att det kan rymmas så mycket energi, pigghet och nyfikenhet i hennes lilla kropp! Medan jag redan har insett hur oerhört otränad och konditionslös jag är...

Hur som helst, idag skulle vi ut på äventyr. Vi packade en matsäckskorg och så fick Belle följa med gammelmatte och mig in till Mariestad (hon reser förstås i sin bur, tryggt och säkert, i bilens baksäte), där jag skulle besöka sjukhuset och få min högerhand röntgad för att se varför den inte har läkt som den skall efter en fallolycka i vintras. Det gick fort, så Belle och gammelmatte hann knappt slå sig ner på en parkbänk i solen förrän jag kom tillbaka och vi kunde åka och handla blötmat till en vovve som inte nöjer sig med torrfoder sedan hon sett att katterna får blötmat två gånger om dagen. Då vill ju hon också ha!

Sedan började äventyrsdelen, för sommarmatte styrde bilen till Surö naturreservat - Sveriges nordligaste bokskog - och där fanns det massor att upptäcka!

Belle tyckte förmodligen att hon fått fasligt slöa typer i andra änden av kopplet... en matte som pustade sig fram över sten och trädrötter och en gammelmatte som försökte hänga med i svängarna med sin rollator. Men den där knepiga prylen var viktig, för det var där maten förvarades! Så Belle accepterade att åbäket skulle med och brydde sig inte vidare om den... hon hade ju så mycket att nosa på!

Vitsippor översållade marken, vart man än kom...

När gammelmatte inte orkade gå längre, stannade sällskapet. En pläd breddes ut över en stadig stock, alla satte sig tillrätta och maten plockades fram... aaaahhh, mackor med prickig korv, så gott! Ja, själva brödet tyckte Belle att fåglarna kunde få, men smöret och den prickiga korven var utsökta. Till det drack damen vatten, medan sommarmattarna läskade sig med saft. Och mitt i picknicken dök en främmande dam upp, som gärna slog sig ner hos oss en stund och mumsade i sig en wienerkam till saft, som mattarna bjöd på. Belle tyckte att mattarna pratade för mycket och åt för sakta... men eftersom matte hade satt på henne flexikopplet kunde hon ju passa på att nosa runt i omgivningen så länge.

Så snart sommarmatte hade ätit upp sin macka, tog Belle med henne på en promenad längre in i bokskogen, och av någon orsak hamnade de alltid i varsin ända av ett mycket utsträckt koppel - Belle först och sommarmatte efter.

Bokarna hade just slagit ut och stod i sin skiraste grönska

Väl tillbaka hos gammelmatte, var det dags att möta den stoooora sjön: Vänern! Belle ledde trupperna ner till stranden, och med sommarmattes hjälp gick det bra att komma ända ut till vattenbrynet.

Oj, så mycket vatten!

Och så många nya, okända dofter att undersöka!

Belle spanar efter sjöfågel

Nu var dock båda mattarna trötta och ville tillbaka till bilen. Belle störtade givetvis tjänstvilligt i förväg - ja, så långt flexikopplet tillät, alltså.

Men hallå... kommer ni aldrig?!?

Gammelmatte kämpar tappert vidare

Tillbaka hemma hade vi tänkt tillbringa några timmar i trädgården, men vädret ville annorlunda och när de första regndropparna föll var vi nog överens alla tre om att det var dags att gå inomhus. Det gillade inte katterna något vidare, eftersom en lös skällis i reviret inte känns tryggt än... så husisarna gick hem till sig, medan rexarna beslöt sig för att hålla sig ovan golvhöjd ett tag. Belle drack vatten, åt lite mat och slocknade sedan i soffan, inrullad i en varm pläd... och nu sover även rexarna och gammelmatte tillsammans i fåtöljen. Det tar på krafterna att vara ute i friska luften!

Sommarmatte tänker unna sig en kopp te och vila sina ömma fötter...