Italiensk opera

Idag är det inte lätt att vara matte här i huset *puh*. Belle fick följa med gammelmatte ute i trädgården, och det gjorde Philemon avundsjuk så han satte sig att yla innanför ytter-dörren. Efter en stund hörde jag ett annat, märkligt ylande - det var Belle som ville in! Så nu vet jag hur den italienska opera som Belles matte och hennes kompis Suvi talar om låter - hihi! Hur som helst, givetvis fick Belle komma in igen, men Philemon satt förstås fortfarande och ylade vid dörren (cornish opera tar dessutom högre toner) för att försöka beveka matte att släppa ut honom. Kattgården duger inte åt honom - han vill vara fri! Men matte vägrar att låta katterna gå lösa sedan min underbare Conny (också han Cornish Rex) blev biten av en huggorm och dog...

Lite senare behövde Belle gå ut för att uträtta sina "sedvanliga hundgöromål", som Sigge Svamphund kallar det. Philemon satt kvar innanför dörren och ylade... samt försökte slinka ut, när vi öppnade dörren för att komma in igen. Själv gick jag ut igen för att slänga lite sopor... och när jag kom tillbaka till trappen, hörde jag Belle yla innanför dörren. Tala om att man sitter fast i sina djur med osynliga koppel - lämnar jag dem ensamma, ylar de förtvivlat, oavsett om jag är inne eller ute. Det akuta är att jag inte är där de är, eller hur jag skall uttrycka det.

För en stund sedan var Belle totalt försvunnen. Jag letade överallt efter henne, men hon fanns ingenstans... förrän jag gick ner i källaren och hittade henne sittande framför altaret i kapellet. Kanske satt hon där och talade med Skaparhunden?

I morgon kanske, kanske Belle skall få vara med om något fullständigt enastående... något få hundar någonsin fått uppleva! Men vad det är, tänker jag inte skvallra om i förväg.